Bild: Mina tre. Vi var på Kolmården. Kan tro August är två här. Så liten knatte. Å de andra två... Oskar måste gå i tvåan. Albin måste vara fem. Så små. Man kan inte förstå.

Bild: Mina vovvar. Isak som inte lever längre. Julle som jag hade som valp. Men han bor faktiskt utanför Kristinehamn om han lever än. Saknad. Hund vill jag ha igen men just nu finns inga möjligheter.

Bild: Min gojja Ville. Som idag bor hos Maria. En Alba Kakadua. En dröm. Här sitter han med på duschhandtaget och duschar. Eller rättare sakgt dricker vatten så det står härligt till.

Bild: Jag. En av de första bilder jag tror Daniel såg på mig. Jaaa... han föll tydligen. Fyra år har vi hängt ihop nu. va åren går.

Bild: Min man. Denna bild är från vår första jul tillsammans. Alltså är det fyra år sedan. Då förlovade vi oss också. Min man. Han som älskar mig. De ni.

Ja som sagt åren går fort. Tre barn. Två äktenskap. Vänner som kommer och går. Vänner man knappt träffar. Nya vänner. Nya bekantskaper. Saknaden efter de man förlorat. Saker man gått igenom. Saker man minns med glädje andra med sorg. Saker man borde ha haft ogjort. Saker man helst glömmer.

Just nu en tung tid. En tid som måste vändas. Jag försöker alltid se det positiva i allt. Jag försöker verkligen göra de. Man måste. Man överlever inte annars. Jag tar en stund och dag i taget.

Jag gör ingen stor sak av något heller. Jag tar det som det kommer. Ingen hets. Inga stora krav. Försökt lära mig att MÅSTEN inte finns. Jag gör det jag vill. För att jag vill och inte för att andra tycker. Det är mitt liv och kanske är det ett liv andra inte alls förstår. Men de är inte deras liv. Livet är ju mitt.

Bild: Jag för kanske sex år sedan.

Man går igenom mycket i livet. Man lär sig genom hela livet. Nya erfarenheter gör att man växer. Man får andra perspektiv. Saker som gör att man är aningen mera öppen för saker. Man dömmer inte lika lätt. Man är mera ödmjuk inför livet. Ödmjuk inför andra. Man inser värdet av de små sakerna i livet.

Hur långt har du kommit? Hur ofta sitter du och tänker att andras liv är tragiskt utifrån dina egna normer? Hur ofta dömmer du de du ser? Hur ofta har du åsikter om vad andra borde och MÅSTE. Är du ofta avundsjuk på andra? Sitter du och lägger enorm energi på andra? Även dom du inte ens tycker om?

Jag försöker att vara här och nu. Jag försöker att inte dömma eller ha åsikter. Ingen är ju perfekt men jag försöker förstå. Jag försöker leva mitt egna liv så gott jag kan.

Just nu försöker jag överleva mina magsmärtor och ta dagen som den kommer tills jag får hjälp med detta. Fokus ligger på måendet. Varje dag. Det är kaos nu. Men det kan bara bli bättre.