Trodde i min enfald att jag skulle få må bra. Men icke.

Väl hemma igår gick de bra några timmar. Sedan kom febern. Å jag har svårt med maten. Eftersom jag ätit dåligt länge så är matlusten obefintlig. Å utan mat blir man inte pigg. Sedan är de ju magen. Jag har ju IBS så magen är ju inte okej. Efter operation kan de ju va besvärligt ändå så nu är de inte bra.

Funkar inte mat å mage funkar inte kroppen. Funkar inte min kropp så mår ja dåligt psykiskt. De är ofta mycke i livet så de krävs enormt lite för att jag ska ramla över kanten. Jag har ramlat över nu. Som vanligt.

Att de är nyår och att jag mått skit i veckor läggs på med det dåliga samvetet. Att man inte orkar. Att man lämpar över på de andra i familjen.

Orkat duscha. Ätit lite frukost. Gråtit. Känt mig ynklig. Jag pallar inte att må dåligt. Jag är ingen kämpe.

Solen skiner. Jag hör hur tjejerna och Daniel förbereder nyårsmaten. Min fina familj. Jag är så tacksam. Å tack N som står ut med mitt gnäll. Men de är skönt med någon som förstår hur de känns. Med ångesten. Hur man fungerar.

Men de ska bli bättre. Det vänder. Det vet min tröga skalle oxå. Men just nu känns de tungt. Ledsamt. Vill så mycket. Men det har varit för mycke. Kroppen som inte fungerar och några andra saker som frestar på. Jag behöver lugn.

Jag hoppas på ett bra nytt år. Man måste se framåt.

Gott nytt år på er.

Kommentera här ♥ 2 st