Det är skönt att det är gjort och denna gång och att det faktiskt var så mycket positivare än vad det har varit tidigare terminer. Även om barnen har svårigheter och inte är med i alla ämnen så har det varit en positiv anda. Man har på något vis ändrat lite tankebanor och sätt att lägga fram hur det går anser jag.

Jag tror man har insett att en positiv anda ger så mycket mer än att bara hacka ner och lägga fram allt som är svårt. Att man lyfter de bra sakerna och även om man har svårigheter så är det ändå en annan ton.

August hade sitt samtal först. Det var ett tag sedan nu och åtgärdsprogram har skrivits i svenska och matte. MEN man har ändå lagt målen så att August kan nå dom. Man har ingen tanke på att han ska kunna följa målen som står. Hur ska det vara möjligt? Så man sätter lägre mål så han kan växa. Man kan inte sätta mål som är oövervinnliga. Det fungerar inte.

Oskar hade sitt samtal i onsdags. Det funkar bra. Han har landat. Han har lite uppgifter som inte är klara och han har lite svårt i två ämnen som är mycket nya begrepp. MEN de har bra verktyg och det är inget som är allarmerande. Inga stora saker. Första gången på år kan jag säga som det rullar på. Sedan att han inte jobbar på för att han grejjar med annat är en annan sak. Han kan om han vill.

Albin hade sitt samtal igår. Oj va han har växt min unge. Han har verkligen lärt sig enormt med ansvar och han pluggar och kämpar. Det ser jättebra ut nu. Det är matten och lite smått i svenska men vi har försökt hitta lösningar. Jag hoppas detta som vi kom fram till nu ska göra att han fortsätter växa.

Jag är superstolt. Jag har inte tre killar som det bara rinner på för. De får kämpa. Men de kämpar och växer. Det är så härligt att se.

Jag önskar att de inte behövde kämpa så hårt. Att de hade det enklare. Speciellt August. Men det viktiga är att hålla modet uppe. Att vara positiv. Lyfta det som fungerar så man växer som människa och fortsätter tro på sig själv samt att man känner glädje i att gå till skolan. Gör man inte de så är man farligt ute snart.

Att bygga självkänsla är så viktigt. Att min äldsta inser att det är för HANS skull han gör jobbet nu. Inte för min skull eller skolans. Utan för sitt yrkes skull. Framtiden. Givetvis är det samma sak för alla tre men August är för liten för att jag ska säga att du ska lära dig läsa för din skull.... han kanske inte ens hamnar där och då har jag redan knäckt honom.

Nu står jag själv i startgropen för att eventuellt komma in på handledarutbildningen för lärling. Jag hpppas jag ska komma med. Jag hoppas jag ska klara kursen... och att jag får fortsätta med elever även från lärlingsprogrammen.

Nästa termin kommer väl även mina vanliga elever ut. Jag säger som så att lära ut mitt yrke är verkligen så roligt. Detta gör att JAG växer.