Livet
Datum: 2011-02-24 ♥ Klockan: 15:54:51 ♥ Kategori: Allmänt
Ibland påminns man verkligen om va livet kan vara skört.
Va nära vi egentligen har till döden.
Idag har jag tänkt en del. Redan igårkväll blev detta så påtagligt i och med ett möte med en annan människa. Sedan följde många av de tankar jag fick med mig med idag. Via musik och något annat starkt som hände under gårdagen så känner jag va viktigt livet faktiskt är. Va viktigt de är att ta vara på varann. Stunden. Njuta och visa uppskattning.
När jag åkte hem från jobbet idag rann tårarna. Jag fick samla mig innan jag hämtade på fritids. Så fick jag ett samtal. Ett samtal från en okänd man. Ett samtal som var så fint. Så starkt. Där jag även fick känna vilka härliga människor det finns och som verkligen vill visa uppskattning. Som vill dela med sig. Jag hoppas detta blir något bra. För ni vet de finns eldsjälar där ute. De finns. Det finns mänskliga änglar.
De blev en känslomässig blackout för mig i eftermiddag. Livet kom som ifatt och jag känner att OJ tar jag tillvara på de jag håller av. Tänk om även jag mister någon när och kär mitt i livet. Någon som inte levt färdigt. Någon som har livet framför sig. Tänk om jag dör?
Sånt här ska man ju inte gå och fundera på EGENTLIGEN. Man måste ju leva här och nu. Men ändå. Man ska tänka på att leva just idag. Å försöka visa att vi uppskattar varann. Det är väl i alla fall något bra.
Kommentera här ♥
5 st
sv: Ja, man lär sig hela tiden:)
Ja livet är verkligen tufft ibland och inte alltid snällt mot en.... :(
oh ja vetskapen att man folk som bryr sig och som ställer upp när man behöver en axel och gråta ut med eller prata med
Ja det gäller att leva varje dag & njuta av varje sekund. Ibland blir man så påmind av det bara... att det verkligen är galet skört...allt kan hända..man vet aldrig.
Glöm inte pussa på dom du tycker om varje dag!
Mitt sk scrap projekt är nu klart=)
Jag håller återigen med dig. Man bör och ska uppskatta det man faktiskt har mer än man gör. Man tar ofta saker och ting förgivet. Så, plötsligt, en dag, finns de inte längre där, kärleken, vännerna, familjen, vad som helst, och det är först då man verkligen ser och känner hur mycket de har betytt för än. Då, när det är för sent att visa det.
Så att visa uppskattning för de man verkligen bryr sig om, det är viktigt. Enormt viktigt.
Att förlora någon jag tycker väldigt, väldigt mycket om, t.ex. A, är jag jätterädd för. Det går liksom inte att tänka sig, men likväl kan det ske. Hon kan dö, jag kan dö, du kan dö, man vet aldrig vad som händer, såvida man inte är determinist och tror att allt är förutbestämt och tror sig kunna räkna ut vad som ska hända på ett eller annat sätt. Dock behöver det ju inte betyda att man tror sig kunna räkna ut det bara för att man är determinist, men ja, du fattar vad jag menar. :)