Tänk va livet snabbt kan vändas. Från att vara frisk till att vara sjuk. Kanske dödligt sjuk. Från att vara frisk till att dö eller att bli frisk från att ha varit sjuk.
Döden.
Jag är inte rädd för döden. Jag vet lika lite om döden som alla andra. Man kan rakt av säga att vi alla sitter i samma båt. Ingen vet vad som händer när vi dör.
Vi kan ha vår tro. Vi har hört berättas om tunneln eller gröna ängar med mannen med det vita skägget. Men vad vet vi? Är det hjärnan som på något vis spelar oss ett spratt? Jag vet även de som kommit tillbaka från dödens väntrum och inte sett något alls. Varför såg inte dom?
Jag är inte troende. Jag tror inte alls på någon Gud. Jag säger som Eva Dahlgren... JAG ÄR GUD. Jag tror som henne. Finns det en Gud finns den i allt och alla. Vi är Gud. Jag har ingen tro och är inte med i kyrkan. Jag kan inte säga mer än att Biblen är en bok. En berättelse som många. I världen finns många Gudar... många olika religioner och har vi flera Gudar eller är de samma men i olika uttryck eller bara en uppdiktad saga? Berättelser om någon god människa som levde långt tillbaka.
Vad är den sanna tron om den finns?
Nej jag kan inte köpa de där. Religion idag är makt. Inga krigar mer i världen och dödar varann än troende. De dödar i Guds namn. Inte något jag köper. Makt. Begär...
Jag tror på ett liv efter döden. Jag tror att vi föds på nytt.
Jag tror vi har en uppgift att fylla. När vi uppfyllt det vi ska dör vi. Därför dör en del människor innan livet börjat, eller mitt i livet. Vi ska fylla en uppgift. Kanske ska vi lära oss något. Kanske lärde vi oss av det lilla barnet som rycktes från oss på tok för tidigt.
Ibland ser jag en gammal människas ögon i ett nyfött barn. Jag kan se dess klokhet. Jag kan se i ögonen att resan inte är ny.
Jag är helt säker på att några av oss varit här innan. Jag är säker på att några av oss är här för första gången. Andra har kanske gjort sitt snart medan mitt liv fortsätter att vara en form av prövning. Jag har ingen aning om jag levt innan. Men det känns som om jag ska gå igenom en del. Vad jag får med mig och vad jag lär mig vet jag inte. Men jag förstår att jag ska igenom en del.
Jag tror jag levt innan. Men jag vet inte. Jag tror att jag mött en person tidigare. För att vi redan kände varann fast att vår bekantskap var helt ny. Jag tror jag har sett honom i sitt förra liv. Han har besökt mig. Jag tror att det är han.
Att prata om döden blir en naturlig del i mitt jobb. I det arbete jag gör möter jag döden. Döden ser så olika ut. Jag möter döden för den gamle. Döden när man levt ett långt liv. Där man många gånger är helt klar med livet. Där man väntar.
Alla har vi olika rellationer och tankar kring döden och livet. Men jag tror vi alla har samma uppgift. Det är att leva när vi är här.
