Tankar

Datum: 2011-11-05 Klockan: 13:49:41 Kategori: Kropp å själ/ADHD

Gårdagen blev jobbig.
Därför är jag ganska matt idag. Tom.
Daniel har åkt för att jobba. Vi jobbar mot varanndra hela tiden så tiden tillsammans blir knapp. Just nu är det jobbigt.
Jag hade tänkt se Tintin med barnen idag men eftersom jag inte vill se den i 3D samt med svenska får vi vänta till imorgon. De är ju okej. Jag tror jag är ivrigare än barnen. Tintin har ju jag växt upp med, inte mina barn. Men vi ska gå i alla fall.
Det finns massor man kan ta sig före med. Baka, städa pyssla läsa... det är inte så att jag inte har ideer men jag kommer mig inte före. Jag borde gå ut. Vi borde åka till kyrkogården och tända ljus. Gå och titta men jag vill inte ensam.
Att ensamheten kan vara så jobbig. Att jag inte kan finna ro i ensamheten.
Jag har mina barn hemma så jag är inte ensam men jag vill gärna ha en vuxen runt mig. Varför vet jag inte. Inte lika skoj att åka iväg utan någon mer. Vi har inte råd med några stora utsvävningar heller. Biopengar fick barnen igår. Jag är tacksam. Det är knappert ibland. Riktigt knapert. Men har vi mat och klarar att betala räkningar är man ju tacksam. Det är viktigast.
Man kan ju göra saker som inte kostar. Att gå ut i skogen kostar inget. Men när jag mår såhär har jag svårt att komma iväg. Det är lättare om man hade en kompis som ringde och sa att nu minsann sticker vi iväg på något. Nu går vi ut eller vill du med. Jag fastnar likt en seg kola i sitt papper och stannar vid tanken på det jag skulle kunna göra.
Att ta mig före med att ringa själv när kolan i skallen är som segast har blivit allt mer svårt. Hur fan gör man för att ringa en vän? Måste jag vara med i Postkodsmiljonären må tro?? Ring en vän. Vilken vän?? Jag har inte många att välja på. De flesta bor inte ens på gångavstånd och med bil är det många timmar i bilen. Inte något man gör för en fika.
Någon av vännerna är bortrest någon är och jobbar. De flesta har annat uppbokat sedan länge. Det har inte jag. Har jag något är jag ensam. Något JAG ska göra.
Jag vill så mycket men kommer inte mig före. Vad har hänt med mig? Den sociala människan? Många skriver att de har tråkigt men ingen ringer. Ingen tänker att Tess har också trist, jag ringer eller åker dit.
Välkomna. Mitt hem står öppet. Spontana besök mottages gärna.
Var blev vännerna av? Varför får andra nya vänner men inte jag? Alltså vänner att umgås med? Varför?? Jag har inga enkla svar. Jag är själv boven i mitt eget drama. Den skyldige.
Nu önskar jag mig en hund. En häst. Något jag måste ut med. Jag ville ha hund i helgen. Men så blev de ju inte riktigt. Jag hade så gärna lånat lite.
Ibland är jag så trött på att det är jag som ska åka till vänner. Att det är jag som ska ta kontakten. Att jag ofta hör människor varit i min stad men inte kommit förbi. Att man på något vis verkar glömmas bort. Orsaken vet jag inte men jag gissa mig till. Jag blir för jobbig. Jag tar väl så stor plats att ingen orkar i längden. Något är de. Jag har själv ibland avstått människor som vill umgås för att de tar all min kraft. De suger ur den energi jag har och jag orkar inte med det. vi blir poler som är för lika.
Man får döva tankarna. Se till att de stannar av. Att de inte får utrymme. Att de stryps. Snart har jag väl svårt att orka trots detta. Det blir väl så. Det tar stopp till slut.
Jag står återigen i en vägkorsning och jag ser mig omkring. Jag vet inte vilken väg jag ska välja. Just nu känns det som om hur jag än väljer som kommer jag alltid få fundera på om jag orkar vidare.
Glöm nu inte min tävling om stödstrumpor. Kika HÄR


Kommentera här 0 st

Kommentarer
Namn:
Kom ihåg mig!

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: