Tomt

Datum: 2011-10-26 Klockan: 08:45:23 Kategori: Kropp å själ/ADHD

När de är tomt så kan man ju fylla på.
Men ibland är de just tomt. Tomt och innehållslöst.
Man får inget tillbaka heller så energin återkommer. Inget som ger det man behöver. Man själv hittar heller inte kraften att fylla på det tomrum som återkommer. Jag vet inte ens vad jag ska fylla det med. Jag har nog provat det mesta så jag tänkte att funkar sågspån så kanske ja ska välja de som utfyllnad nu.
Med sågspånet blir de i alla fall inte tomt.
Bild: Min gojja Ville. En albakakadua. En dröm jag hade. Ett tag fyllde jag mitt tomrum med fåglarna.
Nej ärligt talat har jag funderat igen. Jag kommer väl fram till mina ståndpunkter. Jag vet vad jag vill, tror jag. Men jag kommer inte iväg. Jag står och stampar. Jag gör tappra försök att ta mig vidare men åker likt en gummisnodd rakt tillbaka.
Några saker har jag dock tagit tag i. Fått några svar som gör att jag ändå känner att jag fått saker bekräftade. Att jag på något vis vet att jag har haft rätt i mina tankebanor som snurrar. Snurrande små spiraler där inne i skallen. Spiraler som tack och lov blitt mindre. Inte lika yviga. Som inte tar lika mycket plats och energi.
Bild: Mnin tattuerade varg. Symbol för mig. Tattueringar fyller något i mig i perioder. Det har blitt ganska många. De fyller något där och då. Ett behov.
I natt drömde jag om energier som någon ville ge mig som var gul till färgen. Jag ville inte ha den. Jag sprang. Jag värjde mig. Konstigt. GUL energi, varför ville jag inte ha den?
Urladdning och pånyttfödande. Nya saker. Nya mål. Nya drömmar. Inget intresse från andra givetvis men jag skriver ner skiten ändå. För att se de själv. Få min egen bekräftelse.
Ska jag ta tag i ett samtal? Ringa. Prata ut. Fråga. Undra. Berätta min känsla eller låta det vara.
Bild: Här är två av mina barn med Peter i Barbados. Jag har fyllt mycket av mitt liv med musiken. Samt böcker. Pysslandet.
Minnen. Dialekter som väcker så hemskt många igenkännanden. Att jag lät mig hamna i en sådan sits. Att en annan människa fick sabba saker för mig som betydde något och att den personen inte kan förlåta. Förstå. Saker återkommer ibland. Saker som är utredda och som jag accepterar men som gör mig så ledsen. Saknad.
Många saker. Du saknas. Jag saknar. Jag ångrar. Men inget sådant hjälper.
Bild: Min syster Irene. Syskonskap. Familjen. Saker som är tunga att bära. Irene som är 18 år äldre än jag. Men min syster. Någon som står mig nära. som förstått. Som kunnat finnas där. Stöttat. Men jag saknar. Vi är fem tjejer. Fem syskon. Jag är yngst.
Jag är glad för så många saker. Jag är näjd med utvecklingar som kommit och jag är så ledsen att jag inte kan dela dom. Att några människor i mitt liv som stått så nära försvann på vägen. Sorg. Förtvivlan.
Fick en vänförfrågan på FB. Jag satte nästan kaffet i halsen. Har en del ingen skam kvar? Önskar att det varit någon som jag ville komma nära igen. Som jag saknar. Men en plågoande hade mage att ens tro att jag ville. Komma och krypa efter allt.
Vad fyller vi våra tomrum med och varför får vi dessa att fylla? Jag är kanske inte ensam om detta men andra kanske inte alls tänker så. att de måste fylla något. Inte hela tiden. Har det med diagnos att göra? Har det med MIG att göra. Livet som blev? Eller de begränsningar jag har?
Bild: Jag. Bara jag. Rakt av. Ingen annan. Detta är just jag. Duger? Jo kanske. Jag duger. Visst gör jag de.
August frågade efter stallet när jag frågade om han hade svårt med fokuseringen ikväll varför man föds med diagnos. Om det liksom bara råkar bli sådär. Ja jag svarade att så är det nog. Att vi föds så. Att man inte vet varför. Han konstaterade att han har Autism och ADHD och att det är  helt okej för man kunde lika väl ha blitt en dvärg som han sa om det också var något som bara råkade bli. Att man föds så. I hans ögon hade det varit värre tydligen så han valde Autism och ADHD. Att inte kunna hålla fokus på en lektion i stallet var okej bara han inte blev kortväxt.
Ingen vet om det blir lättare i framtiden. Men mitt mål är att hela tiden utvecklas. Lära mig av saker. Bli en aningen mer kunnig och klokare.

Kommentera här 1 st

Kommentarer
Tess

Att ha som mål att utvecklas är fantastiskt! När människor liksom "stannar av" och inte lär sig något mer, då tror jag inte de mår så bra (finns säkert undantag). Jag är glad att jag fortfarande är kunskapstörstig och vill utvecklas mer.

2011-10-26 @ 20:45:29
Länk: http://highlandertess.blogg.se/
Namn:
Kom ihåg mig!

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: