Jag känner att jag drar igång lite saker nu. Men eftersom jag samtidigt fått dessa stressymtom så vet jag med mig att jag får ta de lite lugnt.

Så just nu sitter jag. Jag plockar och fixar och så sätter jag mig. Bra va? Lite i taget har aldrig varit min grej. Men jag måste så jag har lärt mig. LER. De låter bra i alla fall.

Jag måste ta en sak i taget just nu. Mycket kan jag påverka men inte allt. Det är sådant som väcker frustrationen.

Jag är ledig tre dagar. Tre dagar ledigt ger mig större chans att orka vidare sedan. Men vi har en del jobb framför oss i helgen. Övervåningen ska målas och tapetseras. Spackling och slipning är klart. Taken är målade de är bara en del av väggarna som ska få en omgång till.

Jag hoppas vi ska få in golv och lister samt dörrar osv under veckan som kommer. Sedan är de dax att inreda.



Bild: Trappen. Den är målad vit. Stegen ska sedan bli vitlaserade. Men det får vänta tills vi är klara.

Annars är det mycket tankar som far. Tankarna handlar mest om bemötande. Ja just de. Vårt sätt att möta andra människor. Hur det påverkar oss. Att bli bemötta på ett sätt som gör att vi lyfter varann.

Idag när jag kom till en mottagning så berättade jag just detta för den kvinna som jobbar där i receptionen. Att man alltid känner sig så välkommen. Hon är alltid glad. Man kan inte vara glad jämt, men man kan titta på den som kommer och säga hej.

Att försöka börja tanken med något positivt är inte alltid lätt men jag har lärt mig genom åren att negativa tankar och negativa människor ofta får rejält fäste. Snart är alla runt om fast i den där negativa spiralen och det är tufft att ta sig ur.



Jag är inte en rakt igenom positiv människa men jag försöker. Ibland får man säga till sig själv att nu är de nog. Nu får vi ta fram det där som ändå var bra i detta. Vad lärde jag mig? Vad fick jag ut. Alltid får man med sig något. Men om man inte försöker se det lilla blir man bara bitter.

Det finns alltid människor som aldrig kommer vara denna positiva varelse. Det finns dom som alltid på något vis i alla former kommer att vara en person som på något vis alltid skapar oro. Alltid rör den lugna ballansen.

Jag kan nog säga att jag sällan är tyst. Jag har mer och mer lärt mig vara just detta men jag vill ändå säga att man måste se hela biten. Se hela människan. Se varför vi gör som vi gör. Vad vårt syfte är. Jag har kommit dit idag att jag heller aldrig någonsin kommer stå och se på. Se saker som är fel ur ett perspektiv där människan ska stå i fokus. Den enskilda. Där jag lärt mig att vi ska möta alla människor utifrån där de befinner sig. I deras svär. Inte i min egen. Men ändå gå till sig själv. Hur hade jag velat ha de?



Att skapa oro är ingen fördel till någon. Att skapa mera jobb åt sig är en slutsats jag dragit.

Jag har läst på en del. Jag har sökt svar. Jag har lärt mig mycket genom att läsa om funktionshinder och problemskapande beteenden. Jag har lärt mnig en del. Detta kan man använda i alla sammanhang.

Just nu är detta med positiv kraft den viktigaste i arbetet man har framför sig.

Kommentera här ♥ 1 st