På långt håll ser jag något möta mig. Flera hundra meter framför mig ser jag något flyga rakt mot mig.

Något mörkt. Stort.

Precis framför mig viker den av och landar på en gren i en stor tall efter vägkanten.

En stor rovfågel.

Jag som tycker om fåglar. Men kan inte våra svenska rovfåglar. Den är större än de rovfåglar jag brukar se sitta efter vägen mot Karlstad. Den är brun. Stor. En örn? Jag vet inte. Jag hinner heller inte se ordentligt.

Konstigt. Märklig upplevelse.

På väg hem får jag känslan av att det är ett budskap. Det finns något som jag ska förstå. Det vill säga mig något. Vad?

Jag känner en närvaro. Något finns intill eller strax bakom. Skymtar förbi. Jag ser dig men förnimmer inte vem. Inte heller vad du vill. Jag får ingen känsla eller budskap. Men jag ser. Jag känner.

Ibland vet jag genast. Känner direkt. Får veta. Nu har jag inte ens frågat.

Vad ska ja förstå. Vad ska jag höra och känna. Vad vill någon? Vad vill du visa?

Galenskap.

Jag vet inte ens om det handlar om mig. Men fågeln gav mig något. En tanke. Något väcktes. Jag vaknade.

Dagen vaknade och jag har skrattat. Jag har uppskattat. Jag har gett och fått tillbaka. Leenden. Kommentarer som värmt. Förtroende. Jag vet att det jag gör är min grej. Det jag kan och vill. Där jag gör nytta. Där jag växer och mår bra. Utvecklas.

Något har funnits vid min sida. Tydligt. Något finns. Jag får nog svar. Det brukar komma. När det är dax. När det är meningen.

Kommentera här ♥ 4 st