En son på tio

Datum: 2012-08-29 Klockan: 08:26:21 Kategori: Allmänt

Det är inte som med andra barn på tio. Det är stor skillnad....
 
Häromdagen var det inte rätt för August. Dels hade vi vuxna inte alls haft en kommunikation. Så som det kan vara i en stressad tillvaro. August hade inte md sitt övergångsschema. Daniel hade sagt att han inte visste om det var fritidsklubben som gällde eller om jag kom direkt efter skolan.
 
Ändå var det inte detta som jag tror gjorde att han efter skolan rätt och slätt knallade hem istället för att gå till klubben. Varför jag vet? I vanliga fall även om herrn har sitt schema med sig så går han ändå vägen förbi fritids för att kolla om han ändå inte ska vara där. Ifall att.....
 
Denna dag knallar han hem. Påstår att jo fröknarna hade minsann sagt att han skulle gå hem. I vanliga fall hade han gått och frågat eller stått och väntat på vändplanen där jag hämtar honom med bilen. Idag går han sonika hem. Kommer alltså hem utan att komma in. Ingen är hemma. Som tur är möter han kompisens storebror som förmanar honom att genast gå ner till fritids. Han lyder. Han kunde lika väl kunnat gå någonannanstans eller rent av fått panik. 
 
Jag vet att inte lärarna sagt att han ska gå hem. Jag vet att de alltid kollar och denna dag vet jag att de vet eftersom jag hade pratat om just fritids denna dag med hans mentor då vi pratade igenom skolschemat och planeringen och målsättningarna för terminen. Jag vet att de inte kan ha sagt att han skulle hem.
 
Jag sa till honom att han vet att vi alltid klart och tydligt säger till att han ska gå hem direkt OM han ska detta vilket är enormt sällan eftersom man inte kan lita på att han klarar detta.
 
Så kommer det en mening fårn baksätet:
 
-Jag vill ha en egen nyckel så jag kan gå hem.
 
Var det detta som gjorde att han gick hem? För att visa att han kan gå hem. Att han bara behöver en egen nyckel.
 
Sedan spelade de ingen roll vilka saker jag sa för att få honom ur andra tankar. Att han inta kan vara ensam hemma. Att han inte fixar flera timmar ensam. Han gjorde klart att han klarar detta.
 
Ja kanske men vem vet om han ens är hemma när man kommer hem? Han kan ju ha hittat på att gå till en kompis och då har han glömt att jag inte vet var han är. Jag kan inte lita på honom alls. Nu känner jag än mer att hur ska jag veta att han går över till fritids när han kan komma på att gå hem igen? Vem vet när fritids reagerar och hör av sig och vad ska jag göra från jobbet?
 
Känner att detta inte är okej och jag vet inte hur jag ska förhålla mig. Han är större och ändå så fixar han inte att följa enkla saker som att gå några meter över till fritids när han ska eller gå ut till vändplanen när han faktiskt vet att jag kommer utan tar svänger över fritids.
 
Jag är glad att grabben han mötte fick honom att knalla ner tillbaka till fritids.
 
-Kan jag få en mobil snart?
 
Det är nästa sak som kommer och nu funderar jag om han skulle klara av att ha den och kunna ringa om han undrar?? Jag är tveksam men just nu känner jag att då har jag en linje till honom. En linje OM.....
 

Kommentera här 0 st

Kommentarer
Namn:
Kom ihåg mig!

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: