Dagen

Datum: 2012-02-23 ♥ Klockan: 08:21:02 ♥ Kategori: Kropp å själ/ADHD

Kan säga att natten varit allt annat än skoj.

Katten är billig. REJÄLT och jag borde orkat upp å kasta ut fanskapet. Orkade inte. Å inte blev det bättre av att lyssna på honom heller.

Väl ute nu så låg han å drack vatten som smält från taket från stupröret och sedan i en hink med sten.... SUCK.

Det är lite svårt att hitta en ställning att ligga på. Det är ömt. I bröstet. Såret. Men det är ju ändå okej. Så glad att det gått så bra.

Tänk va glad jag är att det var så bra personal som faktiskt bemötte mig så bra. Det betyder enormt. Men nu ska jag försöka hitta något sätt att komma igen på alla plan.

Det har varit för mycket en längre tid. Jag mår psykiskt skit än fysiskt.

Vad behöver jag? Ja ni. Jag kan inte säga. Hur jag än tänker så är tanken vila och lugn. Jag är medveten om att jag inte kan detta. Ta igen mig. Jag har för mycket som jag inte kan släppa. Jag har ingen energi men är på högvarv. Man vet hur man ska koppla av men jag kan inte.

Jag kan säga hjälp mig, men man vill veta hur. När jag inte vet då?? Hur gör man när man inte vet. När man inte kan säga.

Jag lägger massa energi på saker som jag inser tar mer energi än jag har. Saker jag inte kan få ur skallen så jag eldar på, medan de jag borde göra inte orkas med.

En stund i taget.

Idag måste jag ta igen mig.

Kommentera här ♥ 5 st

Ja här har det också regnat hela natten, och på skolgården som var täckt av is igår ser man bara asfalt :)

Han skulle inte få gå ett år till på dagis och sen börja sexårs för att han har inte rätt sorts svårighet. Hade han haft problem med språket eller inlärningssvårigheter hade han fått gå ett år till på dagis och sen börja sexårs. Men nu har han ju "bara" sociala inlärningssvårigheter och de räknas inte.

Nej det är så sjukt att det ska sitta en person på en myndighet som aldrig träffat honom och fatta beslut som går tvärt emot vad både jag och dagis anser vara bäst för honom. Men jag ger inte upp, och inte dagis heller.

Ja, även om man bara vill lägga sig ner och ge upp så gör man inte det, det är fysiskt omöjligt. För om jag inte kämpar för mina barn, vem ska då göra det?

Vet så väl hur svårt det kan vara att vila när kroppen behöver det, men man har fullt i skallen. Jag brukar försöka att lägga mej på soffan, dra en filt över mej och sätta på en film...

Skönt att op gick bra iaf. Hoppas att du kan få ett besked snart, vad det är, och jag hoppas att det inte är något elakartat!



Ha en bra dag!



//Maria