Jag har i flera år varit handledare för elever som utbildar sig till Undersköterska. Jag har ett uppdrag och har fått mina elever från vår närkomun kan man säga. Det är både vuxenelever och elever från gymnasieskolan. De som kommer till mig går sitt första år och är ute på sin första arbetsplats.

Från början erbjöd man en handledatutbildning som var tre eftermiddagar med information om uppdraget. Man fick ett intyg att man varit med och var så att säga godkänd att ta emot elever.

Jag har även tagit emot elever från andra kommuner efter förfrågan. Självklart vill vi ta emot elever. Det är ju våra framtida arbetskamrater. Detta är ju superviktigt.

Så höjdes kraven. Man fick chansen att på distans under en termin få en utbildning som gav 7,5 gymnasiepoäng. Man vill säkra elevens utbildning och jag började denna kurs. Detta gav mer ingående insikt i uppdragets karaktär. Skollagens mål måste ju uppnås, så det finns mycket att uppnå. Jag gick denna kurs för några år sedan med högsta betyg.



För mig är detta en otrolig utmaning. Jag tycker det är enormt utvecklande, spännande och lärorikt. Men givetvis är det EN sak att få ett betyg i handen där jag teoretiskt får ner handledningens betydelse och tillvägagångsätt på papper. Om man sedan i praktiken kan göra något bra av detta är en annan femma. För vad handlar det om egentligen?

Jag ska ju utifrån min yrkeskompetens och erfarenhet kunna förmedla min kunskap till en annan människa så att den förstår och kan ta in och lära och utvecklas och växa i sin blivande roll som Undersköterska. Men jag måste även kunna läsa av denna människa och se om jag når fram och jag måste kunna vara lyhörd för elevens behov och kunskap och ge en stabil grund att stå på. Ge trygghet och framförallt kunna anpassa mig till olika människor.

Jag måste få en bra kommunikation och jag måste faktiskt ha någon form av pedagogik i ryggsäcken. Jag måste även vara motiverad. Jag måste ju vilja detta. Om jag inte vill kommer det ju färga hela handledningen och kommer inte gynna elevens utveckling. Jag måste även vilja utvecklas själv och ta in ny kunskap och hålla mig uppdaterad. man måste både ge och ta i en handledarroll. Eleven är en del i processen och jag kan inte ensam lyckas om jag inte når fram.



Jag har alltid inställningen att elven KAN lyckas. Vi tillsammans ska kunna nå målen. Detta har jag också gjort. Jag har lyckats. Jag har till och med lyckats de gånger skolan anset, utifrån sina fördommar att eleven inte kommer kunna ta till vara kunskapen eller utvecklas pga funktionsnedsättningar.

Jag har haft TUR som haft massor med kunskap om detta också. Samt att jag har en kompetens att se möjligheterna. Att jag kan se förbi hinder. Att jag vågar gå emot, och ställa kraven.

En viktig del i handledningen är ju inte enbart att jag själv tror mig vara lämplig. En stor del i min utveckling har ju kommit av den respons man fått på sitt uppdrag från såväl arbetskamrater och arbetsledning men också från skolan och de elever som varit nöjda och i sin tur spritt vidare att jag har varit en bra handledare. Klart man växer av beröm. Alla behöver få veta att de kan och att de gjort ett bra jobb. Man måste stärka varann och att bli stärkt ökar chansen att bli ännu bättre. Om inte annat få chansen att få lära sig nya vägar om något inte fungerat bra.

Så kom frågan i höstas om jag kunde tänka mig att ta en elev som lärling. Något nytt. Större ansvar för utbildningen. Ett uppdrag på två terminer. För mig var de självklart. Så på senhösten började min elev. Och i samband med detta kom ännu en chans till utbildning. Jag såg det som självklart att börja denna utbildning. En förmån i allra högsta grad och även om jag handlett i så många år är man aldrig fullärd. Utbildningen ger även chansen att möta andra handledare från andra brancher. Den är också helt och hållet bekostad av skolan.



Jag kom in och kursstarten var nu i Januari. Den sker i sin helhet på distans och det är Karlstads Universitet som håller i kursen. Man kan OM man vill göra en extra examinationsuppgift och därmed få 7,5 universitetspoäng, eller välja ett utbildningbevis.

Jag har en enorm yrkesstolthet. Jag är så grymt imponerad av mina elever. Jag tycker det är så kul att se deras utveckling och se hur de växer som människor. Jag är också så glad att jag på något sätt har förmågan att ge dom detta. Jag menar inte att handledningen alltid är enkel. Det krävs jobb och tålamod. Man ställs ibland i situationer som är tuffa att reda ut. Men erfarenheten gör dig stark och utbildningen ger dig verktygen du behöver. Många hinder har vi mött men eftersom vi har haft motivationen har vi tagit oss över.