Idag är de tio år sedan jag fick mitt sista barn.

18,19 föddes vår August.

Han kom några veckor innan planerad förlossning och efter tre timmar tog jag beslutet om att göra ett kejsarsnitt.

Graviditeten var allt annat än rolig och förlossningen gick ju inte heller så lätt. Men ca en timme efter snittet och jag hade vaknat och insett vad jag varit med om hade urmamman vaknat i mig. Där på uppvaket var det ett lejon som vaknade och man fick gå ifrån alla regler om att August skulle fortsätta vara i kuvösen och hos pappa på avd då jag vaknade ordentligt.

I min journal står att mamman har ammat sitt barn knappt en timma efter snitt. Oskar, stolt storebror på snart sex år fick även han komma in på uppvaket med mormor och där bli bjuden på glass.

Sorg kände jag länge över att jag inte föddes August vanligt. Jag orkade helt enkelt inte efter en jobbig förlossning. Fyra veckor före utsatt tid gick det inte. Han låg felvänd med ansiktet mot magen istället för tvärtom och hade inte roterat rätt i förlossningskanalen. Detta kan gjort att jag inte kunde få ut honom. Efter att ha tagit tag i mina två andra barn och lagt dom på min mage själv är de självklart att besvikelsen satt i länge.

Det var en sorg. Idag känner jag ju inte alls så. Idag är jag stolt och glad över min stora fina kille.

Grattis August tio år.

Kommentera här ♥ 0 st