Givetvis halkade jag rätt illa igår i skogen och slog i vänster sida.

Jag hade aldrig gått ut i snålblåst å skitväder igår om de inte varit för Laban, men de va jäkligt onödigt att ramla.

Som tur va skrek Laban annars vet ja inte om ja vaknat till. Trodde jag ramlat på honom men han blev som tur är bara rädd. Men ja vi gick en ordentlig promenad medan jag mådde mer och mer illa.

Lätt hjärnskakning kanske men framförallt sträckt till nacke och idag har ja rejält ont i kroppen. Svag i armen som ja slog i ond höft men nacken är värst. Inga piller hjälper och man spänner sig gärna när de gör så ont.

Men vi har vädrat sängkläder och bäddat rent och tagit rätt på massa tvätt och grejjat och nu är jag så slut så ja ligger. Aldrig lagomt. Varför inte låta bli när de gör ont? Samvetet. Vem ska göra de? Vem ska orka och hinna?

Kommentera här ♥ 2 st