Prio 1

Datum: 2012-05-20 Klockan: 21:20:30 Kategori: Kropp å själ/ADHD

Ibland undrar jag var fokus ska vara.

Vad är viktigast? För mig? För dig?

Respekt. Självklart. Förståelse. Jo klart men målet? Samt att ändå kunna förklara valet. Valen vi gör och även inse priset.

Ibland måste man tänka om.

Priset kan bli onödigt högt. Men ibland är det nödvändigt.

Jag vet vad som är viktigt för mig. Jag har även insett hur jag ska nå detta viktiga. Jag kan lättare säga vad jag behöver. Men för att nå dit måste jag få hjälp. Ansvaret är mitt. Endast. Men ändå. Är jag helt ensam? Ska ingen dela ansvaret? Eller åtminstone hjälpa mig fram?

Om jag får hjälp att förstå dina val kanske de gynnar även mig om du bara gav mig orsaken. Om du bara öppnade upp så jag kan förstå. Om jag fick hjälp att komma vidare. Slapp att fastna. Om jag fick förståelsen skulle även jag kunna komma igång, ta mig vidare. Acceptera eller rent av välja en annan väg.

Jag har tre vägar. Jag vet vilken jag väljer här och nu. Jag vet vart jag vill. Det är inte självklart om andra vill gå samma väg. Men om du vill ta den vägen med mig måste du inse att vi inte kan gå den var och en. Vägen är ganska svår att gå så man måste hjälpa varandra. Om man inte inser detta så kommer man sluta gå. Man kommer välja en annan väg. Det man borde ha eller hade dör. Det vissnar.

Utan näring på vägen jag väljer i livet kommer det bli tuffare. Jag klarar en tuff väg om jag inte är ensam.

Ensam kan man vara trots att fler valt samma väg. Ja man kan de om vi inte pratar samma språk. Har samma mål. Eller för att vi faktiskt inte hjälper varann eller vill förstå. Att vi inte ger något. Eller försöker ge de där lilla.

Ge mig näring så kommer jag blomma. Jag kommer växa. Ge mig förståelse för valen du gör på den vägen vi tillsammans går. Du får ta en annan ibland. Gena. Springa före. Hamna efter. Självklart. Men ge mig varför? Varför ser valet ut så? Var ensam ibland eller fokusera på dig, men glöm inte att ibland finns inte utrymmet. Ibland måste man välja annorlunda. Kanske har vägen rasat och tar du då en genväg runt och inte får med mig kommer ju jag bli kvar. Kanske är det okej ibland. Kanske om jag vet att du behöver ta omvägen runt för att sedan hämta mig. Eller för att bygga vidare. Jag måste dock veta så jag inte rasar ner för att jag försöker ta mig över dem trasiga vägen ensam.

Jag kan inte må bra utan att ha saker helt klart för mig. Jag vill slippa tankeflöden och spöken, för att jag får för mig saker de är bara så det är. Saker som skadar mer än lagar. Det är så onödigt.

Jag är jag. Jag är inte viktig. Jag är någon. Men inte den jag borde vara eller den jag verkligen vill. Hur ska ja nå dit? Vägen är kanske fel?




Kommentera här 2 st

Kommentarer
Thessan

fin blogg du har

2012-05-21 @ 15:36:51
Länk: http://amigurumiblogg.bloggplatsen.se
Sofie Persson

Hej Tess, många stora frågor men inga självklara svar. Fin tavla med ett fint budskap. Kram!

2012-05-21 @ 20:44:22
Länk: http://kajakpaddlaren.blogg.se/
Namn:
Kom ihåg mig!

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: