Stopp var det väl jag som sa och vips hade jag startat ett världskrig men ändå funnit ro. Ro i mig. Rastlösheten lämnade kroppen. Lugnet infann sig och där var jag, jag. Bara jag och ingen annan.

Att det blev lite omvända erfarenheter. Men lugnet fanns. Ro.

Trötthet av positiv glädje.