Jag är rädd.... 

 

Jag får knappt luft och behöver kontgjord andning. Ingen ger mig den och det gör att syrebristen gör mig snurrig. Jag vet snart inte ut eller in. Jag vet inte vem jag är. Jag vet inte vad något är.

 

Jag är livrädd.

 

Ur ballans. 

 

Tystnaden är svårare än ord.

 

Ord kan jag på något vis förhålla mig till. Tysnad kan jag inte ens bemöta.