Vad jag saknar dig.
Saknar din röst i andra änden av telefonen.
Tänk när du på skoj härmar just mig och säger:
-Duuuu........

Det där du som är lite långdraget och som efterföljs av något extra viktigt för stunden. Du som är en början efter en tystnas så naturlig och som innehåller mer än någon tror.

Vi. Du och jag. Starka oförklarliga band. Tvillingsjälar.

En människa som bara förstod och som jag kände en sådan tillit till. Du som var som jag. Mitt stöd. Mitt allt. Vi.

Men så långt bort. Försvann. Saknad, längtan.

Hör din röst. Känner din närhet. Du kommer i tanken, drömmen och som en liten pojke när det är för tungt. Du står där och jag vet att det är ditt sätt att finnas.

Ibland när du stått där eller krypt ner i min säng har jag bett dig gå. Jag har velat klara mig själv. Nu önskar jag inget hellre än att du kom till mig igen. Saknar dig.

-Duuu,, minns du drömmen? Min? Din? Minns du? Drömmer du än?

Kommentera här ♥ 4 st