Ja inte är de bra här hemma med mig inte.
Gallan fortsätter och spöka och jag har ont i stort sett hela tiden. Får riktiga anfall och får ta en hel del mediciner för att ta bort de värsta.
På tisdagen fick jag ett nytt kraftigt anfall så Daniel ringde ambulansen. Jag kunde inte röra mig så ont hade ja. Hade under dagen verkligen försökt ringa in till sjukhuset och få hjälp med att skynda på operation. Men inte fått något gensvar alls.
Ambulansen kom. Jag fick en injektion. Så pratade vi fram å åter va vi skulle göra. De ringde in och fick prata med kirurgjourens läkare. Jag fick rådet att stanna hemma. Ta de jag fått utskrivet och komma in om de inte hjälper. Akut blir man inte opererad även om jag åkt in. Så fixade han så jag kom upp på akutlistan för operationer.
Akut kan vara inom tre veckor. Det innebär väl också att man kan få en avbokad tid å att man kan få åka till ett annat sjukhus. Jag skiter i vart jag får åka bara jag får min operation. Men julen närmar sig. Nyår. Jag inser att de ser mörkt ut.
Ska så fort klockan blir nio ringa operationskordinatorn och se hur de ser ut. Var i tiden jag är planerad. för jag måste ju ändå va inplanerad.
Jag har inte jobbat. Det går inte. Sjukskrivningar och läkarbesök mediciner och allt kostar. Julen känns mörk. Ingen snö och inga pengar. Dålig är man så att känna att det snart är jul ja de känns hopplöst. Kan inte äta. Får ont så fort jag äter. Kramper. Mår illa. Är trött. Helt sliten.
August och mormor klädde i alla fall granne igår. August la de få julklappar jag haft råd med under granen. Hanhar ställt fram tomtar. August älskar ju julen. Jul kommer det bli. Även om det inte dignar av julklappar och pynt. Även om mamman inte kan äta julmat. Även om det inte är snö. fast vi inte har de städat och fint. Klart de blir jul.
Givetvis överlever jag med. Klart jag gör. Men detta är mer än tungt. Jag anser inte att man ska behöva ha de såhär när de finns bot. Trodde att man kunde få en operation för att de va akut inom ett par dagar. Som att åka till akuten och få vara kvar och operation dagen därpå. Men så fungerar de tydligen inte längre. Inte för mig... jag begriper inget.
Ambulanskillarna va super. De gjorde ett kanonjobb. Hjälte mig på plats. Jag slapp åka in för att få någon spruta och sedan åka hem illamående i bilen. Jag fick ligga kvar i min egen säng få hjälp och råd och sedan kunna koppla av.
Daniel jobbar. Först praktik sedan jobb på sjukhuset. Ensam. Oskar låg inne hos mig i sängen hela kvällen igår. Pratar. Finns där. August såg teve och jag fixade me dlite mat och joxade med det jag orkade. Läser. Tänker. Vilar.
Tar stunden som den är. Accepterar läget. Kan jag göra något annat?
