Datum: 2012-10-31
♥
Klockan: 19:30:20
♥
Kategori: Allmänt
Har lekt med lite nya saker såhär på kvällen och det blev ett kort....
Glöm inte att jag gör kort på beställing. Snart är julen här och jag har massor med underbara julpapper och ideer. Allt går att beställa och få per post. Hör gärna av er.... någon vill man kanske ha det där julortet med det lilla extra, då passar ju ett hemgjort kort fint...
Datum: 2012-10-31
♥
Klockan: 11:50:39
♥
Kategori: Allmänt
Jag förvånas fortfarande att det alltid, eller allt för oftast är mammor som har rätten till sina barn. Att det alltid är deras behov som ska gå före. Deras vilja. Deras traditioner eller helt enkelt de som har förturen till barnen. Pappor ska i regel snällt stå tillbaka och rätta in sig i ledet och på något vis alltid fira eller ses efter,,,,, när mammorna har roffat åt sig först.
Jag är så innerligt less på att man inte kan dela eller stå tillbaka som mamma. Varför kan man inte vara den som kan vara lite mer generös och faktiskt låta pappan ta första plats ibland?
Förra veckan fylde ett av mina barn år. Jag såg honom som hastigast när han var hemma och jag fick säga grattis och ge en kram, sedan skulle han fira sin födelsedag på rätt dag med sin pappa. Något år har jag firat jul med mina barn på en annan dag än självaste julafton.
Jag tycker inte att det är så konstigt. Jag tycker självklart det är ledsamt att behöva vara den som får vänta men varför ska barnens pappa alltid få vänta? Han tycker självklart det är lite ledsamt som jag att få vara den som får vänta.
Men för mig är de självklart att vi delar. Att jag ibland får vara den som inte får vara först så att säga.
Barnen är inte min egendom. Men för många mammor är de tyvärr så. De ska bara ha och de ska ha bidrag och tiden för inget får ruckas från deras perfekta värld och jag är så innerligt less på sådant.
Vi är väl inte bättre eller någon form av medelpunkt? Har vi separerat så får vi också dela på saker..... det måste vi. Barnen mår självfallet också bäst av att kunna veta att vi som vuxna inte alls är ute efter något form av maktspel och maktkamp när det gäller våra barn.
Vi kan vara varandras motpoler och vi kan ge barnen så mycket mer om vi bara kunde vara lite mera öppna för förändringar och att vi faktiskt förstår att vi kan ge barnen olika saker och berika barnens liv på detta vis.
Datum: 2012-10-29
♥
Klockan: 14:16:11
♥
Kategori: August/barnen/Autism
Idag har jag varit lite bullmamma. Jag bakar sällan och vill helst göra de fort och själv. Idag har dock mästerbagaren varit med. Han vet hur det ska vara och det ska vara på Malous sätt. Ler. De bakar en hel del så självklart har han lärt sig där och han är väldigt duktig.
Vi har haft en bra mamma och son stund.
Datum: 2012-10-28
♥
Klockan: 22:30:14
♥
Kategori: scrapbooking
Datum: 2012-10-27
♥
Klockan: 13:53:03
♥
Kategori: scrapbooking
Har gjort en rad enkla layouter till min scrapbok. Det har blivit med semesterbilder från förra årets Rhodosresa. Jag har jobbat med normalstora foton vilket minskar delen papper kvar när jag dessutom jobbar i formatet 22x16 som boken mäter. Jag är dock nöjd med det enkla. Bilderna är fokus.
Det kommer bli någon mer i denna svit från semestern men tar nu en liten paus.
Datum: 2012-10-26
♥
Klockan: 22:59:43
♥
Kategori: scrapbooking
Kladdade och joxade till en layout ikväll med ett underbart papper från Prima.
Har beställt hem en hel rad med underbara saker som jag självfallet måste ha. En hel del för julkorten men allt mer bara för att......
Jag har kladdat med akrylfärg på denna och ja va ska man säga? Sommarminne från förra årets resa till Rhodos. Jag jobbar i mindre format till min minnesbok.
Datum: 2012-10-25
♥
Klockan: 23:28:10
♥
Kategori: Kropp å själ/ADHD
Ibland bara hoppar saker på en. Ont i halsen från helvetet. Bara sådär och en feber som tvingade hem mig efter två timmars jobb.
Igår kunde jag inte svälja och febern var hög trots tabletter. Att orka doktorn och Apoteket var något jag knappt förstår att jag klarade av. Tröjjan var blöt av svett och jag har mått bättre.
Jag tål inte penicillin. Men det jag skulle ha istället är slut hos tillverkaren. Min vanliga tur. Kommer i januari. Så nu gör vi ett försök. Jag mår Inge bra. Min mage tycker inte detta är kul och den panik jag får av att må illa ska vi inte ens gå in på.
Jag är mannen alla säger piper och gnäller. Jag klarar inte att va sjuk.
Vila.
Datum: 2012-10-22
♥
Klockan: 15:55:59
♥
Kategori: Allmänt
Efter ett kvartsamtal med August så steg tårarna i ögonen. Inte av besvikelse eller av ledsamhet utan för den glädje jag känner över att han har en så bra skola och för de otroligt fina resultat som kommer.
Jag är så stolt och lycklig och glad i mitt mammahjärta.
Det är en så härlig känsla och det är så mycket oro som man kan lägga åt sidan och samtidigt kan jag känna att allt vi kämpar med ger resultat.
Jag har en son som tycker om skolan och går dit med glädje. Även om han har det svårt och att det krävs så mycket mer av honom än för andra så går det framåt och han har mognat och även växt och byggt ett större självförtroende.
Om ni visste vilken lycka detta är för det är inte alla förunnat. Om ni visste vilken glädje jag känner över att jag tog steget och flyttade hit till den kommun jag bor i idag. Hade vi bott kvar hade vi aldrig haft denna underbara skola och haft dessa kämpar och otroliga lärare och rektorer som verkligen är på rätt plats och som kämpar och är guld värda.
Jag känner en sådan tacksamhet. Jag är så glad. Så med tårar i ögonen ringde jag Malou. Berättade vad duktig vår grabb är och så snart August pappa slutat jobbet ska även han få höra vilken duktig kille vi har.
August räknar och att se i boken HUR han gör och vad förnuftig han är och sedan höra att han KAN alfabetet och alla dess ljud och kan läsa flera ord gör mig så glad och stolt. Jag satt verkligen med tårar i ögonen och lärarna har fått höra vilken KANON jobb de gör och vad tacksam jag faktiskt är över deras enorma jobb.
Att höra att man är i bok ÅTTA av ELVA i en serie om drakar som man läser är också otroligt då jag fått lära ur bok kanske två gånger i August liv så är det så skoj att höra att Ulf läser och att detta efterfrågas. Jag är så stolt över Auugst förmåga att även säga nej till saker han inte känner ger honom något och att han efterfrågar annat han istället känner att han vill.
Min kille har även sagt både hemma och i skolan att NU vill han lära sig läsa.... så nu kommer det ju bara gå framåt nät både vilja och uthålligheten finns.
GOASTE unge....
Datum: 2012-10-21
♥
Klockan: 22:23:00
♥
Kategori: Kropp å själ/ADHD
Om jag mister dig så slocknar jag. Om du lämnar mig kommer ensamhet och tomheten äta stora hål i mig. Om jag inte får finnas i ditt liv och om du inte är en del av mitt kommer något fattas mig. Om jag inte har dig blir jag halv. Om vi två inte längre kommer vara vänner blir jag tokig.
Du kommer fattas mig. Du kommer vara någon jag alltid kommer sakna. Ingen är som du. Ingen kan ersätta någon som dig. Du är viktig för mig. Med dig är jag bara jag.
Lämna mig aldrig.
Datum: 2012-10-18
♥
Klockan: 09:40:41
♥
Kategori: Kropp å själ/ADHD
Det är en ny dag. Några tankar ploppar upp i skallen som stör. Jag låter dom passera och försöker inte ge dom vare sig fäste eller uppmärksamhet. Jag fokuserar på andning. På att stanna i nuet.
Vi vaknade till ett regnigt Stockholm. Vi tar det lugnt och njuter av lugnet. Vi tänker ta oss in till centrum och bl.a. Besöka pyssloteket. För övrigt inga större planer. Strosa runt och äta gott på en annan favoritkrog.
Vi har de verkligen så mysigt och trevligt när vi är ute såhär. Så härligt.
Datum: 2012-10-17
♥
Klockan: 21:21:05
♥
Kategori: Kropp å själ/ADHD
Min man gör mig hel. Han berikar mitt liv. Utan honom vore jag halv. Han ger och har gett mig så mycket. Han gör mig rik. Han ger mig tro och hopp.
Haft en helt underbar dag.
Datum: 2012-10-16
♥
Klockan: 20:27:14
♥
Kategori: scrapbooking
Då hat jag dekorerat en ask med fack. Altrat.
Känner mig klar på locket. Återstår lite runt om när allt torkat.
Datum: 2012-10-16
♥
Klockan: 08:28:38
♥
Kategori: Allmänt
Så kommer dom. De där tankarna som jag inte vill ha. De där som får mig att må dåligt och som jag faktiskt i ärlighetens namn inte vet varför de kommer.
Oron. Känslan av att inte vara delaktig och som gör att jag inte känner att jag vet hur allt är. Hur saker tolkas och hur andra upplever just mig. Jag. Den där personen som få verkar orka med. Hon som inte är som andra. Hon som missuppfattas och som är en sån man inte bjuder med på tjejkvällen.
Varför har jag hamant där jag är? Är det bara jag som är fel eller är det bara så att jag inte är önskvärd i alla fall? Vad har jag gjort för att hamna så utanför?
Nu finns det andra situationer där jag känner att jag inte är en del i sammanhanget men där saker bestäms över mitt huvud. Jag får svälja och jag får ta det som det är. Bara acceptera. Varför? Varför är jag inte delaktig när jag ändå är inblandad?
Samtidigt är jag rädd. Livrädd. Jag vill inte få höra de där sakerna om alla fel jag gjort eller gör. Jag vill inte känna mig sådär dålig och svår. Jag vill inte höra att det är mig det är fel på. Jag som gör fel och som ställer till det utan att jag ens förstår varför saker har hänt. Jag är så nere över att hela tiden behöva vara på min vakt. Ledsen över att känna mig ibekväm och rädd att göra fel. Fel i mitt eget hem, mitt eget liv. Jag.... vem får jag vara?
Som jag kämpar, som jag jobbar med just mig. Med JAG....
Duger jag? Är det bara min skyldighet att följa uppsatta regler jag inte själv har satt upp? Är det bara jag som ska ändra på saker och anpassa mig tills dess att jag inte är jag? Är det bara jag som ska vara till lags och vem granskar de runt mig? Vem säger vad de får och inte får? Varför är det alltid jag som ställs till svar och som är den där som gör fel?
Jag,,, jag som gör fel. Jag som är en dålig människa.
För mig stämmer inte detta. För mig är det inte ens rimligt. Jag förstår inte ens hur det kan bli såhär. Jag kan inte ens förstå att jag gör så fel. Min verklighet stämmer inte överrens med kritiken. Min verklighet ser annorlunda ut. Är det då jag som är så dum så jag inte förstår? Är det verkligen inget värt det jag gör? Har gjort?
Avundsjuka.
Sjuka människor.
Bara jag kan anpassa mig så kommer allt ordna sig, eller?
Datum: 2012-10-15
♥
Klockan: 19:17:35
♥
Kategori: Allmänt
Är de bara jag som reagerar på att försäkringskassan gör tevereklam??
Varför? Varför slösar man på skattemedel för att göra reklam för bostadsbidrag eller för att deras internettjänst??
Man drar in på sjukförsäkringen men de är okej med reklamfilm.
För mig är detta helt sjukt.
Datum: 2012-10-14
♥
Klockan: 19:10:11
♥
Kategori: Djuren
Lite besviken och ledsen. Laban skötte sig gudomligt idag men det räckte inte ända fram. Ett exillent är inte vad vi kom för men med en nedplockad päls var de väl ändå väntat. Sedan verkade herr domare inte vilja ha den typ han är heller.
Så lite besviken är jag. Stolt är ja däremot att se hans fina uppförande.
Vi gick dock inte lottlösa. Hans syster tog sitt cert och även ett BIM. Så vi får vara glada för hennes fina framgång.
Nu är Laban trött å matte lägger detta till handlingarna. Nu hoppas jag på mer päls till nästa utställningsdag i november.
Datum: 2012-10-12
♥
Klockan: 10:01:16
♥
Kategori: Kropp å själ/ADHD
I helgen är mitt mål att njuta. Njuta av vila och go familj.
Njuta med pyssel. Njuta av goaste S som kommer. Njuta av lugnet. Njuta av att resa iväg på söndag med Goa ullis och jenni å vovvar.
Jag ska vara jag. Bara jag.
Både läkarbesöket och KBT var givande i veckan. Jag landar. Det är en del kaos och tankar men jag kan bättre sortera upp. Komma till ro.
Tacksam.
Datum: 2012-10-10
♥
Klockan: 18:25:58
♥
Kategori: Allmänt
Tänk vad tur mitt barn har som har andra vuxna runt sig som gör saker som jag inte vill..... att andra ger saker till mitt barn som jag inte kan ge.
Det jag inte kan gör någon annat och jag ser det som något positivt och bra. Jag ser det som en resurs och en stor rikedom för mitt barn.
Idag kom August glatt hem från Malou efter att ha varit på marken och i handen i högsta hugg en stor ballong i form av en SMURF..... lycka....
Jag går aldrig på marke längre och ballonger är de värsta jag vet. Jag skulle aldrig köpa en ens..... å bara han ändå har dom på sitt rum så får han ha dom.....
Jag är så glad för det Malou och Alex ger mitt barn. Jag skulle aldrig bli sur grinig och arg på deras val de gör när August är hos dom. Jag vet att de gör allt de kan och alltid har August bästa i tanken. Så även om de gör saker jag inte är någon stor entusiast av så vet jag att det de ger berikar mitt barns liv.
Tänk om lite fler kunde tänka så.
Datum: 2012-10-08
♥
Klockan: 20:32:27
♥
Kategori: scrapbooking
Då är tillverkningen igång. Nu hoppas jag att jag kommer få chansen som jag hoppas på.
Datum: 2012-10-07
♥
Klockan: 19:21:17
♥
Kategori: scrapbooking
Letat efter en låda för te. Hittade faktiskt för någon vecka sedan men köpte aldrig. Självklart fanns det en mening med detta. Igår hittade jag en att Altra.
Så nu har jag börjat fixa min egna tepåselåda.
Datum: 2012-10-05
♥
Klockan: 21:44:37
♥
Kategori: Kropp å själ/ADHD
Ja så var dagen till ända. Ja tycker de är skönt att få krypa ner och bara njuta av lugnet.
Haft en underbart trevlig kväll på jobbet och efter lite räkmacka tackar ja för mig och njuter av att jag ta me sjutton får vara vem jag vill. Jag duger och vet ni? De är inte mig de är fel på. Punkt.
Datum: 2012-10-05
♥
Klockan: 07:55:00
♥
Kategori: Allmänt
Nu är detta med skolfotografering en het potatis på två plan.
Det första denna vecka var att man skulle ta bort fotograferingen för att det är så dyrt så föräldrar inte har råd att köpa dessa bilder. Att fotona liksom inte är för alla.
Jag begriper inte debatten om detta.
Såvitt jag vet är ingen tvungen att köpa eller ens delta på fotografering. Det är såvitt jag vet helt frivilligt och har alltid varit så.
Mina barn har tagit kort varje år. Jag har aldrig köpt ett helt paket med foton utan kan välja de jag vill ha och sända tillbaka det jag har lust med. Numera kan jag även i förväg välja vilka kort jag vill ha hem. Jag kan även välja vilken bild så jag slipper få hem något som inte är en bra tagning.
Man anser att vill man ta kort på sina barn så kan man själv gå till fotografen. SJÄLVKLART men det är inte vare sig lätta eller ens billigare. Jag begriper inte varför man inte kan se att vill man inte så behöver man inte köpa eller ta foto.
Nu på morgonen hörde jag nästa debatt. På någon plats i Sverige erbjöd fotoföretaget att man kunde rätta till bilder om man ville. Typ retuschera bort munsår eller andra saker som matrester eller snor.
En vis idiot på radion tyckte självklart detta var helt okej och reagerade starkt när de andra två i radioprogrammet ansåg att det var att gå över gränsen. Han tyckte de va så gammalmodiga så han ville gå och spy. Som tur va sa den andra på programmet att han gärna var gammalmodig och att den andre gärna kunde spy och ja än mera dö.... ler.
Ja va anser ni? Ska man inte ta skolfoto och kort på dagis? Ska man retuschera?
Som sagt ni ser vad jag tycker... ta foto det är valfritt att låta sig bli fotat och du behöver inte kköpa något och vidare så ska man inte retuchera bilder... herregud. Men han å radion hade ju till och med låtit få sin dotter uppsminkad till sina foton och jag tror detta barn är ganska litet, sånt är fan inte okej. Inte enligt mig i alla fall....
Bild: Mina barn. Inget skolfot men taget av en fotograf.
Peter Hoff.
Datum: 2012-10-04
♥
Klockan: 22:21:37
♥
Kategori: Kropp å själ/ADHD
Självklart känner man att man gnäller om småsaker när en människa utan armar och ben klarar det jag gör varje dag och till och med sådant jag inte fixar och som man inte borde fixa om man saknar detta.
Men en sak stärkte mig och det är hur jag tänker kring min son med autism. Tänk om jag tänkte att det här och de där sakerna kan han inte eller kommer aldrig eller ska inte utsättas för och aldrig ställde krav eller hade mål. Tänk om jag sa de en del säger om sina barns förmåga eller vad de sa om Mikael.
Han är ju ett bevis på att finns viljan och om någon tror på en och verkligen hjälper en framåt kan man ju nå hur långt som helst. Allt ser kanske inte ut som för de flesta andra, de tar kanske mer tid och övning men de går ju. Mikael va ju bättre på idrott än jag fast jag både har armar och ben.
Jag har aldrig begränsat något kring August. Vi har anpassat men aldrig avstått. Jag har inte tänk att han inte kommer kunna leva ett rikt och bra liv.
Men jag vet att det finns de som är lika dumma som de som inte trodde på Mikael. De var läkare och vårdpersonal. De jag tänker på är snarare föräldrar. Som bara ser svårigheter och dessutom inte ens är öppna med de nedsättningar som finns eller förstorar upp dom så det växer barnen över huvudet.
Jag stärktes i min föräldraroll och sedan gav det mig en redig spark i arslet. Jag tänker på mina tankar om mig själv.
Nu ska ja bli snällare mot mig själv och framförallt känna att jag duger. Jag kan.
Datum: 2012-10-04
♥
Klockan: 20:06:59
♥
Kategori: Böcker
Av en slump tack vare goaste A hamnade jag på en föreläsning med rubriken TANKENS KRAFT. Föreläsare var Mikael Andersson.
Mycket tänkvärt och otroligt givande och rörande.
Får ni möjlighet att lyssna på honom ta chansen eller varför inte köpa hans bok: armlös, benlös men inte hopplös.
Datum: 2012-10-04
♥
Klockan: 08:26:40
♥
Kategori: Allmänt
En framtid.
Tankar om och omkring framtiden.
Mina underbara fina barn.
Jag.
Vi.
Hur ser vår framtid ut? Hur kommer det bli för mig och barnen?
Tänk va mycket man tänker kring barnen? Hur kommer de klara skolan och hur kommer funktionsnedsättningarna hindra eller vara en tillgång?
När det gäller Albin vet vi ju inte så myket ännu men vi har hittat en bra grund att stå på och det går framåt. Jag är inte lika livrädd längre. Jag har tillräckligt med kunskap för att veta att det alltid finns vägar.
August,,,, jag ser hur det sakta går framåt. Det vore värre om jag inte såg en utveckling alls men självklart vet jag att det inte går i samma takt som för andra. Jag vet att han inte når målen i skolan, de där målen alla barn ska klara oavsett vilka funktionsnedsättningar de än har. DET oroar och gör ont i mig. Att mitt barn inte klarar målen som barn utan funktionsnedsättningar kan klara. Det skärmmer mig att skolan idag är så stel så att alla är lika. Alla ska klara samma saker. Det har aldrig varit så.
Kan känna att det var lättare förr. Det fanns alternativ. Alla var inte tvugna att vara lika duktiga på allt.
Det gör ont när jag tänker på svårigheterna man inte kan ta hänsyn till. Men jag tror på framtiden. Jag vet att saker kan hända som man inte trodde var möjligt. Jag vet att mitt, mina barn har förmågor som gör att de kommer klara framtiden. De har tron på sig själva och de kan så många saker. Jag vet att jag ger dom en grund att stå på där de vet att inget är omöjligt. Jag tror på mina barn.
Jag är så innerligt glad att jag tror på framtiden och att jag fick bli just mina barns mamma.
BIld: Min August fem år.... idag är han tio och tänk vad mycket han kan idag.
Jag TROR på mina barn, på mig och på famtiden.
Datum: 2012-10-01
♥
Klockan: 10:53:09
♥
Kategori: Allmänt
Tankarna som virvlar, virvlar likt höstens gulnande löv i stormen, i regnet. Tankar som inte vissnar ned som annat om hösten. Tankar som spirar likt vårens nyutsprungna knoppar. VÄxer sig starka till en sanning. En sanning jag inte vill ha. En sanning som gör mitt liv begränsat. Begränsningar jag hatar. Tankarna som jag mår så illa av.
Önskan av att kunna stänga ned, stänga av. Leva utan.
Om jag lyckats. Då när jag lyckats stänga av en automatisk tanke så är det något nytt som händer och mina tankar återkommer med sådan kraft att jag inte orkar resa mig på dagar. Jag förstår inte varför jag måste känna detta. Känslan av att vara påpassad och där jag måste försvara mitt och mina val i livet. Jag ska försvara mig... den jag är. Det jag gör och varför jag gör det.
Hänsyn, gentemot allt och alla men vem tar hänsyn till mig och mina val eller svårigheter? Vem bryr sig om mig överhuvudtaget när de kan klampa på och klampa ner och göra mig så trasig? Göra mig så illa. Göra mig liten och tillintegjord. Vem har rätten att kräva saker av mig när de sedan behandlar mig som skiten under deras förbannade skor? Vem har rätten att klampa ner och förstöra mitt liv?
Jag väljer bort och rensar ut men tyvärr kan jag inte få bort alla som gör detta ur mitt liv även om jag så gärna ville och rent praktiskt kunde så kan jag inte. Jag kan inte och kan inte gå in på orsakerna här. Jag vill inte ha människor i mitt liv som gör mig illa och jag värjer mig så gott jag kan men så går det inte och jag vet här och nu att detta kommer fortsätta. Jag vet inte hur jag ska orka.
Jag tar en dag i taget. Jag försöker att inte tänka på det fast de automatiska tankarna kommer ideligen.
Vad har jag gjort dig för att förtjäna detta? Är du lyckligare om du trampar på mig? Är du så missnöjd med ditt eget liv så du måste göra andras till det helvete som det resulterar i? Är det så att jag inte är värd bättre eller att du kan bidra till att alla mår bättre och att saker fungerar? So
ver du gott om natten eller gör du allt för att hitta mer att förstöra?
Hur ska jag värja mig? Hur ska jag kunna må gott i detta?
