Glädjetårar

Datum: 2012-10-22 ♥ Klockan: 15:55:59 ♥ Kategori: Allmänt

Efter ett kvartsamtal med August så steg tårarna i ögonen. Inte av besvikelse eller av ledsamhet utan för den glädje jag känner över att han har en så bra skola och för de otroligt fina resultat som kommer. 

 

Jag är så stolt och lycklig och glad i mitt mammahjärta.

 

Det är en så härlig känsla och det är så mycket oro som man kan lägga åt sidan och samtidigt kan jag känna att allt vi kämpar med ger resultat. 

 

Jag har en son som tycker om skolan och går dit med glädje. Även om han har det svårt och att det krävs så mycket mer av honom än för andra så går det framåt och han har mognat och även växt och byggt ett större självförtroende.

 

Om ni visste vilken lycka detta är för det är inte alla förunnat. Om ni visste vilken glädje jag känner över att jag tog steget och flyttade hit till den kommun jag bor i idag. Hade vi bott kvar hade vi aldrig haft denna underbara skola och haft dessa kämpar och otroliga lärare och rektorer som verkligen är på rätt plats och som kämpar och är guld värda.

 

Jag känner en sådan tacksamhet. Jag är så glad. Så med tårar i ögonen ringde jag Malou. Berättade vad duktig vår grabb är och så snart August pappa slutat jobbet ska även han få höra vilken duktig kille vi har.

 

August räknar och att se i boken HUR han gör och vad förnuftig han är och sedan höra att han KAN alfabetet och alla dess ljud och kan läsa flera ord gör mig så glad och stolt. Jag satt verkligen med tårar i ögonen och lärarna har fått höra vilken KANON jobb de gör och vad tacksam jag faktiskt är över deras enorma jobb. 

 

Att höra att man är i bok ÅTTA av ELVA i en serie om drakar som man läser är också otroligt då jag fått lära ur bok kanske två gånger i August liv så är det så skoj att höra att Ulf läser och att detta efterfrågas. Jag är så stolt över Auugst förmåga att även säga nej till saker han inte känner ger honom något och att han efterfrågar annat han istället känner att han vill.

 

Min kille har även sagt både hemma och i skolan att NU vill han lära sig läsa.... så nu kommer det ju bara gå framåt nät både vilja och uthålligheten finns.

 

GOASTE unge....

 

Kommentera här ♥ 1 st

Nya tankar

Datum: 2012-10-16 ♥ Klockan: 08:28:38 ♥ Kategori: Allmänt

Så kommer dom. De där tankarna som jag inte vill ha. De där som får mig att må dåligt och som jag faktiskt i ärlighetens namn inte vet varför de kommer.

 

Oron. Känslan av att inte vara delaktig och som gör att jag inte känner att jag vet hur allt är. Hur saker tolkas och hur andra upplever just mig. Jag. Den där personen som få verkar orka med. Hon som inte är som andra. Hon som missuppfattas och som är en sån man inte bjuder med på tjejkvällen. 

 

Varför har jag hamant där jag är? Är det bara jag som är fel eller är det bara så att jag inte är önskvärd i alla fall? Vad har jag gjort för att hamna så utanför?

 

Nu finns det andra situationer där jag känner att jag inte är en del i sammanhanget men där saker bestäms över mitt huvud. Jag får svälja och jag får ta det som det är. Bara acceptera. Varför? Varför är jag inte delaktig när jag ändå är inblandad?

 

Samtidigt är jag rädd. Livrädd. Jag vill inte få höra de där sakerna om alla fel jag gjort eller gör. Jag vill inte känna mig sådär dålig och svår. Jag vill inte höra att det är mig det är fel på. Jag som gör fel och som ställer till det utan att jag ens förstår varför saker har hänt. Jag är så nere över att hela tiden behöva vara på min vakt. Ledsen över att känna mig ibekväm och rädd att göra fel. Fel i mitt eget hem, mitt eget liv. Jag.... vem får jag vara?

 

Som jag kämpar, som jag jobbar med just mig. Med JAG....

 

Duger jag? Är det bara min skyldighet att följa uppsatta regler jag inte själv har satt upp? Är det bara jag som ska ändra på saker och anpassa mig tills dess att jag inte är jag? Är det bara jag som ska vara till lags och vem granskar de runt mig? Vem säger vad de får och inte får? Varför är det alltid jag som ställs till svar och som är den där som gör fel? 

 

Jag,,, jag som gör fel. Jag som är en dålig människa. 

 

 

För mig stämmer inte detta. För mig är det inte ens rimligt. Jag förstår inte ens hur det kan bli såhär. Jag kan inte ens förstå att jag gör så fel. Min verklighet stämmer inte överrens med kritiken. Min verklighet ser annorlunda ut. Är det då jag som är så dum så jag inte förstår? Är det verkligen inget värt det jag gör? Har gjort?

 

Avundsjuka. 

 

Sjuka människor. 

 

Bara jag kan anpassa mig så kommer allt ordna sig, eller?

 

 

 

Kommentera här ♥ 2 st

Försäkringskassan

Datum: 2012-10-15 ♥ Klockan: 19:17:35 ♥ Kategori: Allmänt

Resurser

Datum: 2012-10-10 ♥ Klockan: 18:25:58 ♥ Kategori: Allmänt

Tänk vad tur mitt barn har som har andra vuxna runt sig som gör saker som jag inte vill..... att andra ger saker till mitt barn som jag inte kan ge.

 

Det jag inte kan gör någon annat och jag ser det som något positivt och bra. Jag ser det som en resurs och en stor rikedom för mitt barn.

 

Idag kom August glatt hem från Malou efter att ha varit på marken och i handen i högsta hugg en stor ballong i form av en SMURF..... lycka....

 

Jag går aldrig på marke längre och ballonger är de värsta jag vet. Jag skulle aldrig köpa en ens..... å bara han ändå har dom på sitt rum så får han ha dom..... 

 

Jag är så glad för det Malou och Alex ger mitt barn. Jag skulle aldrig bli sur grinig och arg på deras val de gör när August är hos dom. Jag vet att de gör allt de kan och alltid har August bästa i tanken. Så även om de gör saker jag inte är någon stor entusiast av så vet jag att det de ger berikar mitt barns liv.

 

Tänk om lite fler kunde tänka så.

 

 

 

 

Kommentera här ♥ 2 st

Skolfoto

Datum: 2012-10-05 ♥ Klockan: 07:55:00 ♥ Kategori: Allmänt

Nu är detta med skolfotografering en het potatis på två plan. 

 

Det första denna vecka var att man skulle ta bort fotograferingen för att det är så dyrt så föräldrar inte har råd att köpa dessa bilder. Att fotona liksom inte är för alla.

 

Jag begriper inte debatten om detta. 

 

Såvitt jag vet är ingen tvungen att köpa eller ens delta på fotografering. Det är såvitt jag vet helt frivilligt och har alltid varit så.

 

Mina barn har tagit kort varje år. Jag har aldrig köpt ett helt paket med foton utan kan välja de jag vill ha och sända tillbaka det jag har lust med. Numera kan jag även i förväg välja vilka kort jag vill ha hem. Jag kan även välja vilken bild så jag slipper få hem något som inte är en bra tagning.

 

Man anser att vill man ta kort på sina barn så kan man själv gå till fotografen. SJÄLVKLART men det är inte vare sig lätta eller ens billigare. Jag begriper inte varför man inte kan se att vill man inte så behöver man inte köpa eller ta foto.

 

Nu på morgonen hörde jag nästa debatt. På någon plats i Sverige erbjöd fotoföretaget att man kunde rätta till bilder om man ville. Typ retuschera bort munsår eller andra saker som matrester eller snor. 

 

En vis idiot på radion tyckte självklart detta var helt okej och reagerade starkt när de andra två i radioprogrammet ansåg att det var att gå över gränsen. Han tyckte de va så gammalmodiga så han ville gå och spy. Som tur va sa den andra på programmet att han gärna var gammalmodig och att den andre gärna kunde spy och ja än mera dö.... ler. 

 

Ja va anser ni? Ska man inte ta skolfoto och kort på dagis? Ska man retuschera? 

 

Som sagt ni ser vad jag tycker... ta foto det är valfritt att låta sig bli fotat och du behöver inte kköpa något och vidare så ska man inte retuchera bilder... herregud. Men han å radion hade ju till och med låtit få sin dotter uppsminkad till sina foton och jag tror detta barn är ganska litet, sånt är fan inte okej. Inte enligt mig i alla fall....

 

 

Bild: Mina barn. Inget skolfot men taget av en fotograf. Peter Hoff. 

 

 

Kommentera här ♥ 3 st

Vår framtid

Datum: 2012-10-04 ♥ Klockan: 08:26:40 ♥ Kategori: Allmänt

En framtid. 

 

Tankar om och omkring framtiden.

 

Mina underbara fina barn.

 

Jag.

 

Vi.

 

Hur ser vår framtid ut? Hur kommer det bli för mig och barnen?

 

Tänk va mycket man tänker kring barnen? Hur kommer de klara skolan och hur kommer funktionsnedsättningarna hindra eller vara en tillgång?

 

När det gäller Albin vet vi ju inte så myket ännu men vi har hittat en bra grund att stå på och det går framåt. Jag är inte lika livrädd längre. Jag har tillräckligt med kunskap för att veta att det alltid finns vägar.

 

August,,,, jag ser hur det sakta går framåt. Det vore värre om jag inte såg en utveckling alls men självklart vet jag att det inte går i samma takt som för andra. Jag vet att han inte når målen i skolan, de där målen alla barn ska klara oavsett vilka funktionsnedsättningar de än har. DET oroar och gör ont i mig. Att mitt barn inte klarar målen som barn utan funktionsnedsättningar kan klara. Det skärmmer mig att skolan idag är så stel så att alla är lika. Alla ska klara samma saker. Det har aldrig varit så.

 

Kan känna att det var lättare förr. Det fanns alternativ. Alla var inte tvugna att vara lika duktiga på allt.

 

Det gör ont när jag tänker på svårigheterna man inte kan ta hänsyn till. Men jag tror på framtiden. Jag vet att saker kan hända som man inte trodde var möjligt. Jag vet att mitt, mina barn har förmågor som gör att de kommer klara framtiden. De har tron på sig själva och de kan så många saker. Jag vet att jag ger dom en grund att stå på där de vet att inget är omöjligt. Jag tror på mina barn.

 

Jag är så innerligt glad att jag tror på framtiden och att jag fick bli just mina barns mamma.

 

 

BIld: Min August fem år.... idag är han tio och tänk vad mycket han kan idag.

 

Jag TROR på mina barn, på mig och på famtiden.

 

 

Kommentera här ♥ 2 st

Tankar

Datum: 2012-10-01 ♥ Klockan: 10:53:09 ♥ Kategori: Allmänt

Tankarna som virvlar, virvlar likt höstens gulnande löv i stormen, i regnet. Tankar som inte vissnar ned som annat om hösten. Tankar som spirar likt vårens nyutsprungna knoppar. VÄxer sig starka till en sanning. En sanning jag inte vill ha. En sanning som gör mitt liv begränsat. Begränsningar jag hatar. Tankarna som jag mår så illa av. 

 

Önskan av att kunna stänga ned, stänga av. Leva utan. 

 

Om jag lyckats. Då när jag lyckats stänga av en automatisk tanke så är det något nytt som händer och mina tankar återkommer med sådan kraft att jag inte orkar resa mig på dagar. Jag förstår inte varför jag måste känna detta. Känslan av att vara påpassad och där jag måste försvara mitt och mina val i livet. Jag ska försvara mig... den jag är. Det jag gör och varför jag gör det.

 

Hänsyn, gentemot allt och alla men vem tar hänsyn till mig och mina val eller svårigheter? Vem bryr sig om mig överhuvudtaget när de kan klampa på och klampa ner och göra mig så trasig? Göra mig så illa. Göra mig liten och tillintegjord. Vem har rätten att kräva saker av mig när de sedan behandlar mig som skiten under deras förbannade skor? Vem har rätten att klampa ner och förstöra mitt liv?

 

Jag väljer bort och rensar ut men tyvärr kan jag inte få bort alla som gör detta ur mitt liv även om jag så gärna ville och rent praktiskt kunde så kan jag inte. Jag kan inte och kan inte gå in på orsakerna här. Jag vill inte ha människor i mitt liv som gör mig illa och jag värjer mig så gott jag kan men så går det inte och jag vet här och nu att detta kommer fortsätta. Jag vet inte hur jag ska orka. 

 

Jag tar en dag i taget. Jag försöker att inte tänka på det fast de automatiska tankarna kommer ideligen. 

 

Vad har jag gjort dig för att förtjäna detta? Är du lyckligare om du trampar på mig? Är du så missnöjd med ditt eget liv så du måste göra andras till det helvete som det resulterar i? Är det så att jag inte är värd bättre eller att du kan bidra till att alla mår bättre och att saker fungerar? So

ver du gott om natten eller gör du allt för att hitta mer att förstöra?

 

Hur ska jag värja mig? Hur ska jag kunna må gott i detta?

 

 

Kommentera här ♥ 6 st

Helgen

Datum: 2012-09-30 ♥ Klockan: 12:20:42 ♥ Kategori: Allmänt

Som vanligt har helgen passerat för fort. Som vanligt sitter man såhär på söndagen och funderar över var dagarna blev av. Men jag kan inte klaga på att vi inte haft helt underbart bra dagar.

 

I fredags efter jobbet blev det lite handlande och så gjorde Daniel god mat och vi mös med film tillsammans med Oskar och Svenja..... och igår var vi iväg till Örebro och kikade runt i affärer. Det var evigheter sedan och vi kom hem med lite fynd. Mycket nöjd över nya tennisdojjor i bra material för skogen och Daniel gjorde klipp på ett par brallor. August fick ett par innegympadojjor och lite saker från Panduro fick bli med hem. 

 

 

Käkade ute på vägen hem och väl hemma så åkte vi till syrran. Det var länge sedan. Där bakades det cupcakes och lite smått och gått med småknoddarna och det var hemskt skoj att se dom för de va länge sedan. Spelkväll och massa prata.....

 

Idag är de så söndag och inte förstår man när man vaknar halv tolv... HALV TOLV??? Jag sover aldrig så länge.... så jaaaa.... dagen försvann direkt. Inga som helst planer har vi heller och inget får man gjort.... men vi ska väl ta något ryck här hemma med tvätt och annat eller bara se någon film sådär en söndag när vi inte har barnen hemma. Tomt och konstigt.

 

 

Albin är på konfirmationsläger. Får se hur han haft det och om han känner att han vill vara med. Jag frågade honom om varför han konfirmerar sig. Jag är både döpt och konfirmerad själv men är idag inte ens medlem i kyrkan. Jag gjorde det mest för att mina syskon gjort det och att de på något sätt skulle göras. Oskar började med slutade och jag sa till Albin att du får inga mopeder och dyra saker för att du gör detta. Han svarade så klokt anser jag....

 

-Men mamma, någon kan man väl få tro på,,,,,,

 

Ja det får man. Man kan konfirmera sig av nyfikenhet och nyfiken det är han. Han menade att han kan gå i kyrkan på söndagarna med för då gör han inget speciellt. Sedan är det ju toppen att få bli med på läger till Polen och Rom om man vill. Det är ju otroligt skoj att få se lite saker och det fick inte vi när jag konfirmerade mig. Vi var inte på något läger osv. 

 

Han vill med till Polen. Jag med känner jag. Måste nog se om de kan behöva lite vuxna som följer med, ler. Jag hoppas kunna se till att han får bli med på båda lägren. Det är överkomliga priser och det finns tid att lägga undan.

 

 

Barnen växer.... de håller på att bli så stora. Vi pratade om det på jobbet och vi pratade om det igår. Småbarnstiden. Åldrarna när det kan vara tufft och jobbigt. Förra läsåret var det tufft med de två stora. I år har vi fått en bra start. Jag hoppas de fortsätter hålla i i skolan och att det inte ska bli så tufft igen. Det tar på en och jag hoppas allt ska få rulla på i lugn och ro nu framöver. Det är en del att vänta med Albin bland annat och August har ju sitt. Allt runt barnen är inte enkelt och jag vet att det är en del nu som jag inte hade räknat med som jag inte kan styra över. Saker jag måste igenom. Saker i vårt liv som jag inte vet hur jag ska möta. Saker osm jag tycker är svåra. Saker jag inte valde.

 

 

Jag är dok tacksam att mina killar är så nära mig att vi kan prata. Vi kan prata om allt och jag är så glad att vi är så raka med varann. Att skaer sällan eller aldrig växer sig så stora att vi inte på ett enkelt sätt kan lösa dom. 

 

Jag är tacksam att jag står upp och att jag kan få saker att fungera i det övriga livet med jobb och sådant med. Jag försöker ta saker med ro. På jobbet flyter det bra och att ha elev tre dagar i veckan är helt underbart skoj. Vad man växer i detta. Det är SÅ ROLIGT!

 

l

 

 

Kommentera här ♥ 6 st

Mössor och andra hemsydda kläder....

Datum: 2012-09-27 ♥ Klockan: 20:20:00 ♥ Kategori: Allmänt

VIll återigen slå ett slag för Petras fina kläder....

 

 

 

 

 

 

Här är jag och August i våra mössor....

 

Kika in på: LopeLope Barnkläder.

 

 

 

Kommentera här ♥ 0 st

Hur?

Datum: 2012-09-27 ♥ Klockan: 16:07:58 ♥ Kategori: Allmänt

Jag vet inte hur jag ska kunna fungera. Jag vet inte hur jag ska bete mig för att allt ska bli rätt, att jag ÄR rätt. Hur är man när man är rätt och vem ska bestämma?

 

Efter allt som hände är jag rejält trasig. Jag känner mig inte hemma. Jag känner mig inte tillfreds och det mesta går på auotopilot och jag har gått ner mig. Självklart ler jag och försöker vara normal och vanlig.

 

I regel är jag rejält tom och tömd på energi efter minsta lilla. Att orka något hemma eller för min egen del finns inte. Jag orkar inte ta kontakt med någon heller utan nu är jag på väg in i isoleringen. Jag har ingen lust med något. Saker far runt inom mig och jag får ingen ordning i mitt inre kaos. Inom mig ploppar tankar och ideer upp och det finns ingen hejd och jag blir rejält trött, ändå sover jag inte som jag borde igen.

 

Jag kan inte bara släppa taget för jag blev så grymt kränkt och ledsen. Jag kan inte bara glömma att jag allt för ofta får känna att hur jag än gör blir det fel och sedan ska man fortsätta springa runt och låtsas som inget har hänt och anstränga sig och vara någon man inte är.

 

Jag vet inte hur länge jag kommer orka med det här. Jag undrar om jag ångonsin kommer kunna bli hel. Kommer jag någonsin att få känna hundra procent stöd och känna mig lugn trygg och harmonisk?

 

Mitt inre är i tusentals bitar och jag famlar i vardagen efter alla de positiva glimtar som kommer på vägen. Det finns ljuspunkter och jag mår gott stundtals, jag fungerar självklart helt okej i många sammanhang, men ändå finns det inte riktigt någon ro inom mig. Jag är inte okej. Jag är inte rätt.

 

Jag har ställt mig frågan om jag bara omges med konstiga människor eller möter sådana och de flesta rensar bort såna de inte behöver ha i sitt liv, men riktigt så enkelt är det inte alla gånger. Jag kan inte välja bort det här. Självklart kan jag men rent praktiskt är det en omöjlighet. Jag kan inte.... jag vill men inte på det viset att det går att säga tack och hej för då står jag ensam.

 

Jag stänger ner och försöker flyta bort. Jag vill resa bort. Jag behöver komma bort. Jag behöver få slippa detta. Jag orkar snart inte. Vet inte vad jag kan göra för att verkligen slippa. Hur kommer jag vidare?

 

Kommentera här ♥ 2 st

Magkänsla.....

Datum: 2012-09-25 ♥ Klockan: 20:14:00 ♥ Kategori: Allmänt

Magkänslan säger mig något....

 

,,,,,,,,,,,,,jag mår lite si och så,,,, och känner mig lite ur funktion och det kryper i hela mig. Detta är inte bra alls och jag vill inte ens ta i detta.....

 

Alla dessa AUTOMATISKA tankar.

 

 

Alla dessa ord. Ord som människor strör omkring sig. Hur uppfattas jag? Jag blir faktiskt ganska ledsen. 

 

Alla dessa förutfattade meningar om mig. Om hur jag är, hur jag fungerar.... vad jag kan och gör.....

 

Imorgon är det en ny dag och då kommer min goa elev till jobbet och lyser upp dagen. Sedan hoppas jag på en kväll i makens goa famn......

Kommentera här ♥ 0 st

Oooops

Datum: 2012-09-24 ♥ Klockan: 08:44:00 ♥ Kategori: Allmänt

Igår gjorde jag något helt otippat.

 

Jag blev förvånad själv. 

 

JAG sprang med Laban lite granna på ringträningen. Bara SÅDÄR..... JAG?? Mmmmm..... oooops.

 

 

Jag var även iväg på förmiddagen och tittade på simtävling en liten stund.... utmaning på flera plan som jag klarade av bra. Trots en massa känslor och en massa oro och ångest klarade jag av det och kände mig okej efter. Jag var helt slut men jag fixade detta och det är jag både glad och stolt över.

 

Att jag sprang med Laban var dock ett enormt steg. Jag vet inte ens varför. Jag bara gjorde det. 

 

Efter dagen som var igår var jag trött och sov en stund på soffan. Skulle iväg och träna med Laban på kvällen och så hann Daniel hem och följde med och bara det gjorde mig stark. Så kom någon fram till mig,,,, hon la sin hand på min axel och så sa hon ungeför såhär:

 

-Du är duktig och det duger det du gör. Var stolt över det du gjort. 

 

Så pratade vi en stund och det gav mig så härlig energi och jag bara blev så full av energi så väl inne i ridhuset så tog jag Laban och var med på min allra första ringträning. 

 

Det var inte ens otäckt. Det bara fungerade. Jag bara gjorde de. JAG gjorde något som jag inte trodde att jag kunde.

 

Det var lagom med folk och det gjorde det självklart lättare men jag kände mig inte ens fel eller konstig när jag sa att jag vet inte riktigt hur man gör fast jag tittat massor så förklarade de och visade och det är ju det det hela går ut på. Det är ju för att träna så man kan när man ställer ut.

 

Steget till att ställa ut är långt och det är inte min ambition här och nu. Men att göra dessa två saker igår stärker mig. 

 

 

Jag har så många automatiska tankar som jag får upp i skallen. Inför ringträningen tänkte jag ju inget på det viset för jag skulle ju bara titta som jag brukar men inför simtävlingen kom massor av dessa tankar och känslor upp som det gör när jag står inför saker jag tycker är svåra.

 

Hur kommer jag vara? Kommer jag upplevas fel? Syns det att jag mår dåligt och är orolig och nervös och hur kommer detta att uppfattas av min omgivning? Ser andra att jag är spänd? Kommer jag klara detta och upplevs det fel om jag går därifrån för tidigt? Hur länge bör jag stanna för att inte verka ointresserad och fel? Borde jag ens gå iväg? Hur kommer jag att bli bemött? 

 

Detta skapar känslor som oro, osäkerhet rädsla nedstämdhet, ångest. Jag känner mig delvis besviken och otrygg.

 

Få av dessa saker som dök upp som AUTOMATISKA tankar behövde komma. Men de kommer, just precis automatiskt. Jag kan inte styra dessa tankar och med dom kommer då känslorna.

 

Jag använder mig utav ett formulär där jag skriver upp händelsen, de automatiska tankarna och känslorna. JÄTTESVÅRT är det. Men jag försöker skriva upp. Tre händelser har jag tagit upp. Alla tre har gett stort pådrag hos mig men jag har ändå försökt att bena upp det och sedan försökt att ta djupa andetag och tänkt att det är JAG som sätter upp en massa svårigheter för mig själv och ingen annan. 

 

JAG tror ju en massa. Det är mina sk LIVSREGLER som sätter igång och det är mina tidigare erfarenheter som gör att jag tror att det kommer bli på olika sätt. Jag känner mig även granskad och på något sätt känns det som om förväntningarna från andra att jag ska vara på ett visst sätt spelar så stor roll. Jag ska vara någon jag kanske inte ens är eller kan och vill vara.

 

 

På kvällen igår var jag ändå fylld av energi som jag fick på ringträningen. Att Daniel ringer mig efter en hel dags tävling och säger jag är på väg hinner du vänta in mig gjorde mig glad och varm och lycklig. De där orden H gav mig och den där handen på min axel gjorde mig så glad. En människa jag precis börjat lära känna säger saker till mig som får mig att känna att JAG kan och duger. En människa som bara förstår och är sådär otroligt bra på att säga det där jag så sällan får höra. Att sedan träffa och umgås några timmar med bästa Ullis och träna med hundarna och goa Jenni gör mig så glad. Allt känns så naturligt. Allt känns så ovant men jag blir lycklig och glad över att ha funnit nya människor och vänner som faktiskt bryr sig om.

 

Förra veckan när allt rasade så fanns Ullis. Jag grät och hade panik. Hon ville jag skulle ringa och prata och jag sa att jag kan inte, jag gråter ju bara. Hon sa att DET GÖR INGET.... Jag svarade att jooo det gör det, jag kan inte....

 

Hon brydde sig inte. HON ringde mig. Hon struntade i att jag grät. Hon brydde sig inte om att jag kände mig liten och ynklig. Hon ville finnas och jag tänkte inte släppa in henne. Jag tänkte inte gråta i luren och visa min ynklighet. Jag är van att få klara det själv, men hon ville finnas och tänkte göra det fast att jag sa nej. Det kom massa automatiska tankar, och känlsor kring ett telefonsamtal så jag avböjde, gjorde som jag brukade.... drog mig undan. Men jag svarade när hon ringde och jag är så glad över det. Hon var någon jag behövde och det blev så naturligt. Det var inte farligt att gråta och få ur sig allt det där som gjorde ont. Dagen efter ringde någon annan upp mig också helt utan att jag behövt be om det. Ett samtal med kloka ord och något att luta sig mot. Det kändes ovant med dessa samtal men jag är så evigt tacksam över dom och de gjorde mig starkare. Jag orkade lite till. Jag tog mig lite framåt istället för att rasa mera.

 

 

Några dagar senare tänkte jag som vanligt stå över en aktivitet pga de händelser som hänt. Jag tänkte inte delta för att jag mådde dåligt. Nina gjorde väl mer eller mindra klart för mig att jag skulle med, punkt. Jag gjorde som hon sa. Hittade på saker som att jag behövde följa med för hennes skull. Jag skulle ju hämta henne och jag skulle ju vara tillsammans med henne och så skulle nog A blir besviken om jag inte kom. Så jag åkte och det gick bra. Jag är tacksam att hon inte tillät mig stanna hemma.

 

Så kom min elev. Jag blir så glad av att handleda. Jag är så förbannat lycklig över att få jobba med elever. Jag är så stolt över att få vara en del i någons utbildning och det ger så mycket. Man går med lätta steg till och från jobbet och det är så otroligt kul. Detta KAN jag. Jag mår skitgott.

 

Ett samtal under fredagen och en otroligt trevlig och härlig middag med en aldeles speciellt inbjuden gäst. Automatiska tankar återigen och känslor men efteråt infann sig ett lugn och en känsla av att vi är på väg mot något nytt och mot något som är bättre. Att vi alla vill och bjuder till. Ett steg fram.

 

Veckan var otroligt omtumlande och jobbig på många sätt men jag tog flera stora kliv framåt. Jag växte.

 

 

 

Kommentera här ♥ 2 st

De där om sex....

Datum: 2012-09-22 ♥ Klockan: 23:12:25 ♥ Kategori: Allmänt

När jag nätdejtade så stötte jag ju på en HEL del killar.... ja de va liksom syftet kan man säga. Jag träffade många som var hur trevliga och bra som helst och sedan de som hade ett lite konstigt sätt att börja umgås på....

 

Man kan säga att det första man presenterade var snoppens längd och vidare frågade mig om BH storlek eller rent av bjöd med mig på någon liten Ålandsresa eller en tur till stugan eller båten och då utan att ens sett en bild på mig eller ens vetat något om mig överhuvudtaget.

 

Det blev en del skratt där framför skärmen åt alla dessa karlar....

 

När jag var aktiv på Familjeliv hängde jag på många forum.... bland andra forum för sex och samlevnad. Inte så mycket för min egen skull utan mest för alla skratt som blev av det som togs upp och där lärde jag känna en kille som satt och skrattade och förundrades lika mycket som jag. Där pratades det OFTA om killarnas storlek.... ja och nu var de tjejerna som stod för snacket. Den stora massan hade ju en kille med snopp över medellängd, ja 20cm och lääängre. Självklart blev min fundering om de mätt riktigt ordentligt eller om de hade fel på ögonmåttet eller rent av att det är något fel på statistiken som säger att medelsnorren har måttet 15 cm nått?

 

Nu har jag råkat ut för ett nytt fenomen.... "spela med killar på min iphone"..... ja jag spelar ju alltså en del på min iphone. Wordfeud, inte så mycket nu, Ruzzle... mindre nu och framför allt Fråge Feud. På alla spel kan man chatta. Det är sällan eller ALDRIG en tjej som ens säger hej.... men killarna kan säga hej och jag har "lärt" känna ett flertal via spelen. Inte lärt känna att vi ses men pratar lite medan vi spelar. Det har inte varit några konstiga killar jag chattat med. Vardagsprat.... hej hur är de? Gjort idag, gör du? Ålder, sysselsättning osv.

 

Igår kom så killen med stort K. 

 

-Hej hej....

 

Allt började som det brukar. Hur har du de? Gjort idag? Jobbar du med? Han var personlig tränare.... bilden visade en mage med sexpack...... skrev här har du en latmask.... han menade att alla gör det de mår gott av. Verkade ju trevlig den här killen.....

 

-Vad gör dig glad?

 

Fortfarande okej frågor..... vad gjorde honom glad? En sak var LUST.... Lust undrade jag? 

 

Jag tänkte lust att äta sova spela springa..... Nä men självklart LUST till SEX.... så var isen bruten och jag skrev att joo de är ju bra att ha....

 

Vad tänder då jag på? Jag försöker självklart vara liiite neutral och ler lite och skriver att det skiftar..... Daniel tycker jag ska skriva ÖLMAGE eftersom han har allt annat än spelarens tvättbräda..... jag skriver inte så mycket utan han fortsätter eftersom han är så nyfiken som han skriver....

 

-Vad är det mest ovanliga du gjort inom sex?

 

-Alltså kinky eller annorlunda?

 

Ja svarar trevligt eftersom jag ändå vill spela klart och nu är rätt road av denna typ att jag nog är rätt vanlig och sådär....Jag har ingen lust att gå in på mitt sexliv.... prata sex kan jag förvisso men inte dela med mig om sexlivet på de vis som denna kille vill.... verkar det som.

 

JO visst killen skriver självklart sin bästa sexupplevelse.... å den ville ju jag självklart veta... INTE....

 

Va e de för fel med en del? Frågade faktiskt en annan kille jag spelar med som INTE tagit upp ämnet SEX..... utan de blev ju JAG som öppnade den dörren..... Han sa att jasså blev jag uppraggad.... Nä de vill jag nog inte påstå.... va handlade de om tro? Ville han ha lite erotiska texter från någon han spelade med? Ja troligen för när lilla trista vanliga jag inte ville ge honom något saftigt att läsa så ville han inte spela mera.... eller va de för att jag sopade mattan med han å vann? Nä jag vet ju inte men klart man funderar..... har en del så lite hjärna så de tycker de är okej att skriva vad som helst? Klart de är ju anonyma.... men ändå.... har de så trista egna liv så de ska krydda den lite?

 

Jag är ju mest road och förundras över detta.... Men självklart blev de massa sexsnack i chatten idag.... inte på det plan som killen med sexpacket drog igång utan mer vad som gör att en del killar känner sig manade att berätta om snoppen? Å min syn på storleken självklart.... skrattar.

 

De värsta är att jag en gång var med om en kille som faktiskt berättade om storleken som jag sedan träffade.... jag lovar att han hade fel på tumstock och ögonmått..... Man kan inte annat än att säga att de va FALSK marknadsföring.... skrattar,,, men de som pratat med mig om detta med storleken vet ju att STORLEKEN inte har någon betydelse..... Vet man inte vad man ska använda den till och HUR så spelar de inte någon roll om den är stor eller liten..... 

 

Jag vet att många tjejer säger att den måste vara stor... så kanske det är för dom eller så har de inte hittat en man som kan sin sak.... men det är en annan historia och jag står för att storleken inte betyder så mycket.....ni duger som ni är grabbar.

 

 

 

Kommentera här ♥ 0 st

Barnkläder,,,LopeLope barnkläder

Datum: 2012-09-22 ♥ Klockan: 16:53:28 ♥ Kategori: Allmänt

En av mina goa bloggvänner har börjat sy upp kläder i helt underbara tyger till barn och även vuxna.

 

Mössor, snuttefiltar, tröjjor och byxor. 

 

Jag delar med mig av en länk till henne och uppmanar er att kika in och göra beställningar. Underbara presenter och julklappar eller till dig och dina barn.

 

Jag har beställt denna underbara mössa:

 

 

August ska få en i lime med stjärnor och Lucas ska få en snuttefilt i samma tyg.

 

 

Snuttefiltarna ser ut såhär:

 

 

Petra är otroligt duktig och sänder sakerna per post och är mycket pålitlig. Jag rekommenderar verkligen er att leta er in till henne och beställa saker ni med. Fler tyger osv finns på sidan jag här ger en länk till här nedan:

 

https://www.facebook.com/LopeLopedesign 

 

 

Bild på byxor i velour. Helt underbara och det är bra priser.

 

Kommentera här ♥ 1 st

Lördag

Datum: 2012-09-22 ♥ Klockan: 10:03:55 ♥ Kategori: Allmänt

Idag är en ny dag.

 

Hade en bra dag igår. 

 

Fyld av go energi efter en bra dag på jobbet. Det är så roligt med elev så jag sprudlar av lycka. 

 

Sedan hem och gjorde fisk i ugn och hade Elin hemma eftersom hon älskar fisk. Pannacotta med björnbär fick det bli till efterrätt också.

 

August slog på Piraterna i Caribien sedan så vi mös i soffan resten av kvällen.

 

En bra dag. Sedan fick jag telefin från bästa A.... alltid lika välkommet.

 

Idag har vi lördag och nu ska vi göra lite småsaker annars blir det hemmapyssel.

 

Vad har ni för planer idag och vad gör er lyckliga??

 

Kommentera här ♥ 1 st

I allt inre kaos

Datum: 2012-09-20 ♥ Klockan: 20:40:45 ♥ Kategori: Allmänt

I mitt inre är allt ett ända kaos. En röra som jag inte alls vill ha. Jag försöker sortera både saker händelser och känslor och tankar.

 

Jag mår inte alls bra men jag måste hitta någon väg där jag hittar det som är bra. 

 

Men jag undrar om jag kan resa mig. Jag undrar om jag har kraften. Jag säger inte att jag inte ska kämpa eller försöka och en del är ju att hitta minsta lilla glimt av lycka. Njuta och stanna i den känslan. Men så ofta slås jag omkull igen och jag vet inte hur många gånger jag kan resa mig och kravla mig ur mörkret.

 

Jag har som tur några helt underbara männsikor runt mig för första gången i mitt liv som verkligen finns där och helt naturligt bara hör av sig och peppar och får mig att orka vidare.

 

Men ibland undrar jag hur jag någonsin ska bli hel. Jag undrar om jag någonsin ska få det där jag behöver och önskar.

 

Jag saknar något och jag försöker verkligen hitta det där....

 

 

Igår var jag ute med mina arbetskamrater. Jag kan säga att utan Nina hade jag inte gått.... och att få komma till Mattias efter och få häva ur sig och bara få vara jag är det jag såväl behöver. Att jag fick vara med om något speciellt under denna kväll.

 

Idag började min elev och det är så roligt och kändes sådär jättebra på en gång..... så jag har så ljusglimtar och jag tar vara på dessa. Tro mig.

 

 

Kommentera här ♥ 5 st

Överskott

Datum: 2012-09-19 ♥ Klockan: 11:39:56 ♥ Kategori: Allmänt

KBT idag. 

 

Det blev inte så mycket jobbat efter agendan vi skulle med tanke på det som hänt. Men vi gick igenom det och ändå lägga in överskott och underskott i händelsen och bena ut och gå till botten med mina känslor och handlande och det är ju bara det jag kan påverka.

 

Jag har ändå rätt till mina känslor och jag måste även få bemöta den kritik jag får. Jag måste få förklara eller försvara. 

 

Men sedan är det hur jag ska handla och möta saker och hur jag reagerar på de känslor som kommer.

 

Nu ska vi jobba med ett senario och så ska jag kunna skriva ner händelsen, vad jag sedan gjorde och vilka känslor av händelsen som uppkommer. Vilka automatiska tankar har man och hur gör jag och hur kändes detta.

 

Det låter väldigt svårt och det är första gången som jag ska använda detta formulär.

 

Det känner enormt tungt. Det är skitjobbigt för samtidigt som jag går igenom saker i livet för övrigt och ska jobba med mig själv och min ADHD så ska jag fungera på jobbet och jag ska i det som hänt reagera agera och finna mig. Jag ska försöka lösa uppgifter som jag inte själv vet hur jag ska möta eller agera omkring.

 

Jag känner mig kränkt ledsen och arg och jag känner mig väldigt ensam och liten i detta. Ingen har ju någon enkel universallösning på det som uppkommit men all energi och lust har försvunnit. Jag är dränerad och jag satt i 45 minuter och pratade oavbrutet på terapin. Jag är så ledsen över det som hänt och jag är så rädd för vad som kommer ut av detta. Jag är vettskrämd och vet inte hur jag ska bete mig framöver heller.

 

Jag känner mig värdelös och liten. Missförstådd och fel. Synad i kanterna och det känns som om att man får häva ur sig vad man vill utan någon som helst hänsyn.

 

Jag är vuxen och kan ta kritik och jag kan bemöta saker bara jag får en chans. Jag är inte varken oresonlig eller har svårt att anpassa mig eller vara flexibel. Jag gör inte saker av vare sig uträknad elakhet eller för att sätta dit någon. 

 

Jag vet också att jag måste hålla ut och hålla mig samman. Brakar jag nu förlorar jag allt. Just nu har jag förlorat en stor del av mig själv. Jag känner mig inte alls som en bra människa. Allt jag gör blir tokigt och fel. Är det så att jag är så dum och konstig?

 

När jag gick från terapin sa hon:

 

-Glöm inte att du är duktig.

 

Jag tar med mig de orden och jag hoppas allt ska kännas lite lättare om några dagar.

 

 

 

Men tänk vad så lite kan förstöra så hemskt mycket och knäcka en människa så. Tänk vad ord kan göra men även vad ord kan lösa saker om man bara har en kommunikation. En dialog är för mig en bra lösning på det mesta innan det blir så stort att inte ens ord och handling räcker till.

Kommentera här ♥ 5 st

Tungt

Datum: 2012-09-18 ♥ Klockan: 20:20:08 ♥ Kategori: Allmänt

Det är tungt nu. 

 

Jag har som vanligt lovat mig själv att släppa taget och se framåt men jag vet att det inte är så lätt och enkelt som man önskar men nu är det som det är och vi måste resa oss..... igen.

 

 

 

Kommentera här ♥ 2 st

Ledsen

Datum: 2012-09-18 ♥ Klockan: 08:45:50 ♥ Kategori: Allmänt

Saker händer som man inte kan påverka. Hur man än vänder och vrider så kan jag inte förstå. Jag känner inte att jag förstår alls. Jag kan inte förstå. Hör men får inte ihop orden. Kan inte se hur det jag hör hänger ihop med den verklighet jag ser, upplever eller deltar i.

 

Livet har rasat. Återigen är vi på botten och vet varken ut eller in. Mattan har dragits bort under mina, våra fötter. Jag ser sorgen och skräcken, rädslan som har tagit ett sådant grepp om oss och mörkret som omsluter är svart och tjockt och jag försöker se ett ljus men kan inte. Hur kan detta hända? 

 

Jag känner mig så fel och misslyckad. Känner mig helt fel. Jag försöker med all min kraft göra det rätta. Göra det som är rätt. Vara till lags och hur jag än gör så blir det fel. Vem ska jag vara? Någon jag inte är eller kan vara? Någon som inte är jag? Hur ska jag komma vidare och komma ut hel? Hur ska jag komma igenom och vara jag och hel?

 

Jag har kämpat med mig själv i så många år och när jag tror jag hittat en ballans eller en grund att stå på rasar den samman. Marken är minerad och när granaten exploderar är jag sargad och trasig och rädd. Skräckslagen och det sitter i mig som en stor tagg och jag tassar på tå för att inte göra fel. Jag är livrädd och kroppen späns och jag blir någon jag inte vill vara för det där är inte jag. Inte den jag vill. Jag blir ingen. Tyst. Jag går in i mig själv och försvinner. Magen drar ihop sig och fungerar inte, kroppen värker och jag mår illa. Huvudvärk och en känsla av att vara sjuk infinner sig. 

 

Slaget i magen. Fötter som slogs undan. Ångest och panik om framtiden. Rädslan inför vad detta för med sig för det drabbar oss så hårt. Ångesten slet tag i mig. Gråten som forsade fram. Tankarna som inte tar slut. Tänker igenom allt som rör mig, alla situationer. Hur har jag gjort? Hur skulle jag gjort? Vad gjorde jag fel och varför blev det fel och blev det missförstånd? Vad gjorde jag? Vad gjorde jag inte? Tillslut liggandes på golvet i en hög. En trasa som krampar och tankarna på livet far runt. TA DIG SAMMAN, RES DIG. Kunde inte. Slutade andas. Blåa läppar, sprängande lungor som inte får luft. 

 

Din sorg, min sorg. Du finaste, du finaste. Finaste människa. Älskade. Vi, allihopa. Älskade. Alltid. Viktigaste underbara underbaraste finaste. Jag,,,, vem är jag? 

 

Om jag inte fanns, om jag försvann. Om jag tillintegjordes. Upphörde. Då, kanske? Är det svaret? Problemet, problemlösningen? Är det så det borde vara och bli? 

 

Dövar, lider och ser din smärta. Ser min kropp försvinna och tyna bort. Tillintedgöras. Jag är rädd. Livrädd. Kroppen svarar inte, fungerar inte. Funktioner som rasar. Sorgen och smärtan. Smärtan i mig över att alltid göra fel och aldrig göra rätt. Hur ska jag göra för att ställa till rätta? Hur ska jag vara? Vem ska jag vara? Ska jag bli någon annan? Hur? Jag har inte gjort något med uppsåt. Jag har inte gjort illa med avsikt. Jag har inte med vilja felat. Jag har försökt göra rätt. Jag är livrädd. Kroppen skriker. Tankarna snurrar och jag vet inte var jag ska göra av dom eller hur jag ska handla. Hur jag ska ställa till rätta. Jag vet inte hur jag ska ta mig vidare. 

 

Jag ligger där... barnet som skriker SLUTA, JAG ORKAR INTE MERA.

 

Ta mig samman. Resa mig ur paniken. 

 

Jag har kämpat med mig i så många år. Jag har kämpat och slagits för att vara rätt. Vara någon som fungerar och som passar in men hur jag än gör så gör jag fel. Ska jag ge upp? Släppa taget och lämna för att sluta vara det problem jag så uppenbart är. Försvinna. 

 

Jag försvinner och ju mer jag försvinner desto mera fel är jag. Jag är en slagen människa. Jag är helt orkeslös och vet inte hur jag ska orka vidare men tillsammans måste vi vara
starka och på något vis måste det finnas en väg ur detta helvete vi inte valde.

Kommentera här ♥ 0 st

Livspusslet

Datum: 2012-09-15 ♥ Klockan: 09:49:03 ♥ Kategori: Allmänt

Tänk vad man kan få kämpa för att få ihop sitt livspussel... kämpa för att kunna leva som de flesta andra gör... tänk vilken kanp det bara är att känna att man har rätten att leva som just jag vill leva. Att mitt sätt att leva accepteras och inte blir ifrågasatt.

 

Jag är innerligt less på att behöva försvara mina val. Försvara varför jag lever som jag gör. Försvara mina val eller det jag väljer bort.

 

Jag har valt att välja bort en hel del. Sedan är det saker jag väljer bort som jag egentligen inte vill välja bort men får göra pga mitt mående. Jag har ändå beslutat att jag inte ska fortsätta begränsa mig och att jag ska välja det jag mår bra av så långt jag kan och att jag ska sluta gå i försvar. Jag ska även inte låta bli saker för att vara andra till lags. Det är förbanne mig mitt liv och jag ska inte stå över saker för att andra gör mitt liv till en strid.

 

Jag ska sluta vara så förbannat snäll.... 

 

Om nu du har såna probem med mina val kan även du välja bort mig... gör mig den tjänsten....

 

 

 

Kommentera här ♥ 7 st