Anna är visst på tapeten igen med sina sömnmetoder.

Ja tror de flesta hört talas om hennes fem-minuter-metod.

Jag säger inte att jag stödjer hennes metoder, inte alls. Däremot stödjer jag varje familjs val.

Jag har tre barn. Tre helt olika barn. Oskar krävde massor med närhet och sov alltid hos oss. Det var stora problem att få honom att sova ensam. Fast att han fick all närhet han någonsin kunde önska. Vi var två föräldrar som gav allt.

Albin ville ALDRIG ligga hos oss. Redan som bäbis visade han tydligt att han inte ville ha en nära inpå. Han sov alltid bäst i sin egna säng. Där ville han vara. Han har inte fått mindre närhet för att han inte sov med oss.

August har varit mer lik Albin. Han har inte alls velat ha den närheten. Han tog tydligt avstånd men har alltid sovit bra. Alltid där han känt trygghet. Han är ett otroligt tryggt och harmoniskt barn trots att han har Autism.

Alla barn är olika. Alla familjer har skilda behov.

När Oskar sov hos oss blev jag oerhört störd. Min nattsömn blev väldigt lidande och för att jag skulle orka med dagen och livet och mitt barn var jag tvungen att ta beslutet att han skulle sova i egen säng. I vårt rum. Vidare ut i eget rum. I steg. I hans takt. Hade jag inte gjort detta hade jag inte orkat. Jag hade inte varit en bra mamma eller människa överhuvudtaget.

Jag behövde få vara ego. Om man vill kalla de så. Jag lämnade inte bort mitt barn till någon som Anna Wahlgren men jag behövde hitta en lösning som gjorde att livet fungerade. Mina barn fungerar bra trots detta. Jag tror inte någon av dom lidit eller fått men för livet pga dessa val. Och jag tror mina två små hade mått sämre om jag tvingat dom sova hos mig. Jag har kunnat ge dom trygghet utanför sängen.

Att komma till ro utan mig eller deras pappa på kvällen har alltid fungerat. Man skapar lugn och trygghet fast att man inte sover tillsammans.

Jag är konstig... jag behöver tid att vila för att orka. Jag hade inte varit en bra mamma om jag inte vågat tänka på mig också. Att åka till Anna för att få hjälp kanske är det enda rätta ibland. Jag säger inte att människor gör fel för att de väljer detta och inte tror jag att man väljer bort närhet och kärlek till sitt barn trots detta. Men man måste kanske för att orka vidare. Livet är hårt idag.... samhället kräver mycket och även om man väljer bort så finns mycket kvar som vi måste igenom.

Vi med barn med funktionshinder har de jobbigt på flera sätt och jag fortsätter säga att ibland måste vi ta hjälp. Vi måste och i vårt fall så är avlösning och avlastning inte att välja bort. Det handlar inte alls om att inte skapa ett tryggt barn, snarare tvärt om. August är trygg även med andra och det gör att vårt liv inte blir lika sårbart. Vi kan lämna honom om det blir kris utan att hela tillvaron faller samman. Det känns viktigt för jag ser framåt.  Både för han och för mig. Jag har perioder då jag blir väldigt sjuk och hur skulle livet för mina barn se ut om de inte var trygga med andra än mig?

Följ ditt hjärta. Gör det som känns rätt i magen för dig. Det som är rätt för dig kan vara så fel för andra och våra barn fungerar olika.


Bild: Malou och August... tillsammans. Närhet. Närhet är viktigt, men den kan vara från en extra mamma som Malou. Malou är den enda som någonsin kommer vara just en extra mamma för mitt barn. Ingen annan någonsin. Jag är stolt över mitt val att ta in henne i vårt liv.

Mina barn kommer alltid till mig med allt. Vad det än är. Det visar väl på att jag gjort något bra trots att jag är ego och väljer mig själv ibland. Barnen växer fort men jag vet att jag gjort ett bra jobb.

Kommentera här ♥ 11 st