Tankar
Datum: 2010-09-22 ♥ Klockan: 08:23:42 ♥ Kategori: Kropp å själ/ADHD
Som yngre var jag nog ganska rättfram och sa rakt på vad jag tyckte utan att tänka efter före. Som vuxen är jag fortfarande ganska rakt på, ärlig och säger min personliga åsikt men jag har lärt mig något på vägen. Det är inte alltid människor vill eller behöver min åsikt och då är det bättre att vara just tyst.
Har man en insikt i att man har ett sätt som ofta kan göra andra ledsna jag då får man tänka lite extra. Inse att man måste tänka till före.
Att såra och göra illa är kanske inte något man har för avsikt men man måste veta att chansen finns om man är just ärlig och vill uttrycka hur man känner.
Att ha sin egna åsikt är viktig. Jag värnar om detta men man måste likaså då acceptera att andra tycker olika. Man måste inte då idiotförklara för att man upplever och anser olika i vissa frågor och sammanhang. Vi får inte glömma att vi ena stunden faktiskt värnar om våra olikheter men i nästa andetag mangla över andra för vår egna åsikt. Vi måste oxå tänka på att vi faktiskt inte vet allt. Vi kan tro att vi vet... men vi har olika erfarenheter ibland och detta gör att det vi tror är en sanning är ett antagande utifrån vår erfarenhet.
Om man är en stark person med starka åsikter måste vi kunna se att vi inte alltid har rätt. Att vi ser saker från olika perspektiv och att även om du har rätt kanske motparten inte har samma kunskap men har sin åsikt utan att behöva vara okunnig för den sakens skull. Men vi har olika saker med oss.
Vidare måste vi ibland ta till oss att vi gjort fel. Jag lärde mig på en dialogutbildning att man inte ska gå i självförsvar eller börja skylla ifrån sig. Bara ta kritiken. förvara den väl och lära av den. Liksom att det ibland räcker med ett tack om någon ger en komplimang.
Jag är en svår människa. Inte lätt alls. Hamnar ofta på kant. Är det alltid mitt fel eller träffar jag alltid lika starka och rivirpinkande människor som jag själv?
Jag vill inte skylla på andra så jag lägger skulden på mig själv. Det är ändå så de flesta gör. De lägger skulden på mig.
JAG ÄR SKYLDIG.
Du har lyckats. Jag är liten och svag. Behöver inte alls finnas. Du är starkare och vet bäst. Jag är inget värd och gör alltid fel i mina val. Jag borde skämmas. Och jag skäms. Och jag är ensam.
Det handlar inte om självömkan eller negativitet. Det handlar om det som drabbar mig. Livet. Möten. Jag.
Kommentera här ♥
6 st
Ja det här är inte lätt, känner så väl igen mej.
Det tråkiga är också om det kommer nån som vill att jag ska säga det de vill, men jag kanske inte tycker så, jag kanske ser saker och ting på ett annat sätt. Då säger jag det. Min mening är inte att såra eller ställa mej över nån annan, min mening är att hjälpa i stället.
Ibland tycker man lika, ibland inte. Det viktigaste ändå är ju ändå att man kan acceptera varann, trots att meningarna går isär ibland, en sann vän kan ta det!
Kritik får man lära sej att ta, bara man får förklarat för sej varför nån tycker si eller så, annars blir det svårt att rannsaka sej själv...
Du skriver fantastiskt bra!
kloka ord..men jag tror inte alls att det är ditt fel..det är aldrig ens fel att två inte kommer överens. Men precis som du skrev ibl vinner man på att vara tyst ist..man behöver inte alltid vädra det man känner och speciellt inte om det sårar nån annan.
Hoppas du får en fin dag!
kram C
Alla är vi olika, en del tänker och säger sen, en del verkar aldrig tänka utan säger en massa saker och står sen inte för det. Jag brukar lyssna av och sen säger jag, om inte det är nåt som är helt galet då!
Hoppas du får en fin dag!
Kramar
Hej Tess! Ja du... livet är inte lätt. Och ibland måste man förlåta sig själv också. Jag går just nu igenom en ganska tuff resa då jag hela tiden får en massa insikter om mig själv. Så jag är liksom mitt uppe i det du talar om :-)
Jag tror det viktiga är att bejaka sig själv och aldrig glömma bort vem man egentligen är. Tyvärr läggs mycket på oss under barndomen. Föreställningar om hur man BORDE vara t.ex. Och då glömmer man lätt bort sig själv.
Vad gäller diskussioner med andra så hävdar jag inte alltid min rätt eller synpunkt. Jag vet att det bara tar en massa kraft från mig. Så jag brukar liksom "välja mina strider". Jag BEHÖVER INTE alltid argumentera för att hävda min rätt. Eller säga vad jag tycker. Det viktiga är vad jag tror på eller känner inombords. Sedan får andra tro vad DE vill :-)
Jag tänker mig också för i vilka lägen jag kan vara ärlig och rakt på sak mot andra människor. Vissa kan man vara rakt på sak mot, men inte andra. Jag vill fortfarande inte såra andra människor hur som helst. Och i det här läget måste jag säga att många kan bete sig himla plumpt bara för att det är så viktigt för dem att SÄGA HÖGT vad de känner/tycker. För mig är det alltså viktigast att jag är ärlig mot mig själv.
Blev jag flummig nu eller? :-)
Kram,
Eva
Mycket bra inlägg :)