I skolan pratar man om integrering. Att barn med särskilda behov ska delta i den vanliga undervisningen. För August del har denna integrering minskats då jag inte ansett att den gynnat honom. Han har mått dåligt av övergångar och jag har även sett att det man gör när han är i sin hemklass inte är så livsviktigt att det är något vi ska hålla på med. Att måla nere i källaren har inte känts som något som utvecklar.

Idrotten har man dock inte låtit mig säga nej till. Nu har man varit i badhuset och det har ju varit kanon med bad. Men idag startade den vanliga gympan i gymnastiksal.

Idag valde jag att observera. Delta.

Jag har ju känt oro. Kännt mig osäker.

Hur ska han klara detta i en liten gymnastiksal och vidare i det kaos som råder, denna klass med så många barn och med olika viljor och flera med lite speciella behov.

Jag är imponerad och totalt lugnad. Denna idrottslärare löser detta gallant. Man har även med en stödlärare som rycker in när någon behöver stöd.

August deltar där han känner att han har koll. Läraren går igenom systematiskt. Låter barnen jobba i små små grupper och ser till att alla har förstått. I röriga lekar får August sitta på bänken OM han inte klarar av och när han mitt i leken känner att han fått kontroll är de bara att börja vara med. Ingen reagerar på att det på något vis skulle vara orättvist. Detta väljer August helt själv. Han väljer om han vill gå undan. Ingen säger att han får. Han vet att det är okej helt enkelt. Ingen gör någon grej av detta.

Idrottsläraren jobbar enormt med att hjälpa varann, förstå varandra och jag ger honom en eloge för sitt pedagogiska arbetssätt.

Vad bra det är att delta när man känner oro. Då ser man direkt hur skolan har löst situationer man själv fått för sig är problem. Nu kan jag känna mig både trygg och lugn i fortsättningen.




Jag såg så tydligt hur mitt barn försökte hänga med och hur han gjorde för att göra just detta. Hur han kollar av. Hur alla har sin plats. Hur man strukturerat upp det så alla kan klara av att delta. Det är till och med okej att komma lite sent om man inte klarar av den värsta ruschen när de börjar. Det finns en tillåtelse som gör att alla kan delta utifrån sina behov.

Detta skapar trygghet. Jag får vara jag.



Bilder: August på idrottssamlingen.

Kommentera här ♥ 5 st