Malou och Alex har suttit en stund ikväll hos oss.

De lämnade av min minsta lille älskling. Å nu har vi pratat en stund.

Jag är så glad att dom finns. TACK.

Kika in hos Malou så får ni se helgens bravader och bilder.  MALOU



Idag har han varit och ridit. Första lektionen utan mamma. Idag fick Alex och Malou ta detta. Han hade varit hur duktig som helst. Förra veckan tyckte han de var lite ont i rumpan när de travade. Man ska ju rida lätt. Jag förklarade lite för honom att man kunde räkna ett två ett två. Han kunde detta denna gång sa Malou och fått massor med beröm. August har ju taktkänslan så han hade hittat rytmne. Å detta missade jag. Men nästa söndag då är jag med igen.

Jag är så glad att han bara KAN. Att han bara kan känna att han är kanon. Jag är så stolt.

Jag är så tacksam att jag har Malou. Jag har sagt det innan och jag säger det igen. Malou är August extra mamma. Barn har bara en mamma. Men Malou är också August mamma. Jag kan släppa allt när han är där. Jag litar på henne. Hundra procent.

Att Alex har tagit ett stort steg in i vårt liv gör inte ett dugg. Jag ser en trygg kille. En kille som jag redan innan han kom in i vårt liv upplevt som trevlig och social. Jag upplever honom enormt intresserad och öppen. August har accepterat honom som en del i livet redan. En ung kille men liksom Malou otroligt mogen. Med ett stort hjärta. Samt en vilja.



Inlägget som är innan detta handlar ju om att hitta bra motivation att lära. När han kom hem kan ja säga att han på en gång såg bilderna vid sängen och säger A. Apa och Anka och så fortsatte detta. Alex berättar att han laddat ner hänga gubbe på sin mobil. Han kunde massor med bokstäver.

Klart han kan.

Kommentera här ♥ 2 st

Har pratat med en annan mamma idag som kan detta med Son rise.

Jag har tänkt försöka mig på att jobba så med August. Enligt den metoden.

Att hitta barnets motivation är en del i detta. Vad älskar August frågade hon.

Stenar.... pyssla och djur.

Så nu ska vi jobba med stenar och pyssla med bokstäverna i lera och pinnar och sådant han tycker om. Hitta bokstäverna i saker han gillar. Läsa om stenar. Titta på stenar. Om man älskar något och tycker om det är det ju lättare att lära.

Jag har suttit idag och tagit fram lite eget material. Små stenar att göra bokstäver med. Jag har även fotat och plastat in. Vi ska jobba en vecka i taget med en bokstav har jag tänkt.

Såhär kommer det lite bilder.









Så är tanken att man ska lyfta barnet. Prata om allt i en positiv anda. Berätta om det som är bra och uppmuntra så barnet känner att man visst kan.

Vi börjar med A. A kan August redan. Därför startar jag där för att han ska få en rejält bra start. Han kan. Jag vet det. Men vi måste få till de.

Man är beredd att prova allt. Det som är bra är att det finns en annan mamma i stan som KAN detta. Hon gav mig många bra tips och råd. Sedan har Malou jobbat med detta innan så hon kan detta. Vi ska bara köra igång.

Jag hoppas lite träning där han tycker det är roligt ska vara vägen till kunskap. Det finns där inne. Det vet jag.

Kommentera här ♥ 2 st

August har en ny människa i sitt liv.

En person som kommer vara nära honom.





Alex och August på äventyr. Denna sommar har han blitt en del i August liv.

Kommentera här ♥ 4 st

..............




På köksbordet har Malou hunnit in med en påse. En fin blomma i go härlig höstfärg och tidning samt lite choklad. Samt ett kort.

Finaste goaste du... om du bara visste va jag är glad att jag har dig.

Kommentera här ♥ 8 st

Jag har skrivit till tidningar innan.

Jag har gjort de idag igen.... eller inte riktigt. Jag skrev lite kort till Tv4... å lite till Aftonbladet.

Kanske ska ja kontakta lokaltidningen....

Ja jag tänker fortfarande på skollagen.

Helst vill ja ju prata med Björklund personligen. Men eftersom de är aningen lite svårt anser jag just här och nu utan att kanske få igång något via media så.... men jag har försökt innan. Å jag kommer väl inte någon vart nu heller. Men å andra sidan är de uppe till debatt en hel del.

Ska skriva något typ en annan dag å få iväg... ringa lokaltidningen....

Men de är aningen mycket. Jag fick igår en allergisk reaktion i kroppen. Idag är de något bättre men får ta allergimedicin. Grejjen är den att man tror de är sk stresssymtom. Så jag borde inte hålla på.

Jag borde inte börjat göra en snöboll under dagen heller. Så två saker drar ja igång samtidigt som en tredje. Stora livsavgörande saker. Kroppen skriker att den inte orkar. Men va gör man? Man gör de ändå.

Kommentera här ♥ 2 st

Har tagit mig ork att skriva ett svar på det brev som kom från Jan Björklund...Men just nu vill jag ringa teve. Uppdrag granskning typ. Fan va förbannad jag är. Det spelar ingen roll hur många ord de gömmer sig bakom. De vet inte hur det fungerar.

Hej igen

Tack själv för ditt svar.

 Men jag undrar givetvis om Jan Björklund verkligen läser våra brev. Om han tänker göra något konkret än att bara be dig skriva samma svar till oss alla. Jag är minst lika upprörd som innan.

 Jag VET att alla barn oavsett ska få det stöd de behöver i skolan. NU vet vi alla att så är inte fallet. Men om vi tittar på mitt eget barn. MIN August. Vi bryr oss bara om honom. Jag hoppas ni förstår att han inte är speciellare än andra och att hans funktionsnedsättning inglalunda är specifik för just honom. Att HAN med många andra har hamnat i en sk GRÅZON.

 Min son är nio år. Han går i tredje klass. Han går i en specialenhet för barn med Autism. Han ÄR alltså på helt rätt ställe enligt skollagen. Han ska följa den vanliga läroplanen. Han följer idag den vanliga läroplanen. Han har gjort detta och är inne på sitt tredje år.

 August har diagnosen Autism och ADHD samt SVAG begåvning. Just det. SVAG eller LÅG begåvning. Detta innäbär att han ligger strax över den gräns på 70 som man ligger för att vara ett sk normalstört barn. Han ligger på 74. Ni ser att gränsen för LÅG begåvning och förståndshandikap är väldigt liten. Någonstanns måste gränsen gå. Han passerade precis. Han är MINNESSVAG....PLUS att han har sin Autism med allt vad det innebär. Men jag antar att ni är väl insatta i diagnosen och hur man fungerar. Att man inte har så lätt med att se helheter och ha ett abstrakt tänkande. Bland annat. Men eftersom ni valt att skriva skollagen så att dessa barn INTE får vara på särskolan och få en individanpassad skolgång med möjligheter att klara vuxenlivet senare så förstår jag ju att ni KAN detta.

 Mitt barn kan inga bokstäver. Han kan inte forma dom ens. Han kan inte läsa eller skriva ens på datorn. Han har enorma svårigheter att klara av skolmiljön. Han lär sig inte mycket för han minns inte. Hur mycket vi än tränar med honom, hur mycket resurser han än får av pedagoger och lärare som KAN sin sak så lär han sig ändå inte. MEN han känner att han inget kan. INget förstår. Han är som tur är en glad och pigg kille som jag ALLTID får höra men ja han vet att han inte är som andra. För SÅ dum är han inte. Han ser att andra kan, att klasskamrater lärt sig.

 Han tar ibland den tjockaste boken vi har i huset. Sätter sig med boken och säger att nu ska han läsa. Jag kan inte men jag tror att dne här är bra.

 Vet ni vad som kommer hända med mitt barn? Han kommer bli knäckt. Tappa självförtroendet totalt. För han kommer aldrig kunna nå målen i skolan. Som Jan Björklund anser att ALLA barn ska få möjligheten att göra. Vi har försökt. Han får alla resurser han behöver men de hjälper inte. Det spelar ingen roll hur mycket resurer vi kommer sätta in. Han kommer aldrig nå dit. Han är lågt begåvad.

 Så vad händer med August? När rapporter hela tiden strömmar in att de vanliga barnen inte klarar målen. Larmrapporter om allt fler barn som inte tar sig in på gymnasieskolan. Inte klarar matten. Hur tror NI att mitt barn som är lågt begåvad ska klara detta ens med stöd???

 Det är som en spark i ansiktet att ni bara sitter där och säger att alla barn ska få hjälp. Men vilken hjälp menar ni att mitt barn ska få? Det finns ingen hjälp. Det här är August. VI måste möta honom där HAN är.... inte kräva saker vi inte kommer uppnå hur många timmar vi än lägger ner.

 Så nu får ni allt ta och tänka till. Vad ska hända med våra barn som ligger i denna gråzon? I detta ingemansland??? Var ska detta sluta? Vad ska jag säga till mitt barn när han gång efter annan kommer hem och känner sig dålig och misslyckad? Ja du duger som du är, du är ju alltid så go och glad. Men är han det om några år när han fortfarande inte kan läsa? Han har inte ens kunnat lära sig läsa med den sk Karlstadsmodellen. Inte ens den. Jag vet inte ens om ni är insatta i detta heller. Denna modell används på ganska gravt utvecklingstörda.

 Jag blir arg och ledsen. Frustrerad för ingen lyssnar på detta. Jag har många i min närhet där barn i samma sits är så dåliga psykiskt och man har fått ännu fler Autistiska barn som vägrar skolan. Som är hemma pga psykisk ohälsa. Inte kommer detta gynna dom. Aldrig.

 Jag vet snart inte var jag ska vända mig. Men om jag orkar ska jag bråka och jag undrar om jag ska ta mig hela vägen upp till Jan Björklund personligen för att få er att förstå. Om ni då kan förstå. Ta med er till skolan. Visa vilket fantastiskt jobb de gör men att detta inte ger resultat. Ge er kunskapen. För den vet jag att ni inte har. För om ni hade den hade detta aldrig blitt ett så stelt beslut och en ny skollag.

Sedan blir man så ledsen när man får dessa svar med svar som inte ger något alls. Ord som inte har någon betydelse eller tyngd. Massa fina saker som låter så bra. Men tyvärr hjälper inte detta min August.

MVH Therese Andersson

Jag borde inte lämna ut mitt barn såhär. Men jag måste göra något för att något ska kunna hända. Jag måste ändå försöka. Man ska inte prata intellegenskvoter. Men i de här sammanhanen är de JUST detta man går efter. Såhär ser vår verklighet ut. 

Kommentera här ♥ 10 st

Just tom är ordet som passar efter mötet igår.

Jag har ett barn som är i ett gränsland.

Det låter bra Herr Björklund. Alla barn ska få det stöd de behöver. Mitt barn får allt stöd han behöver. MEN de räcker inte. Det spelar ingen roll. Han kan inte ändå.

De som styr och bestämmer tror de gör rätt. De har dock inte kunskapen. Jag tycker de pratar bort sig genom att gömma sig bakom massa ord.

Jag vet att han får allt stöd han behöver. Det som gör så ont är att han måste följa skolplanen. Han kommer aldrig nå målen.

Det är det vi vill i dagens samhälle. Knäcka våra barn och visa att dom inte kan och klarar av det man ska. Vi ska få dom att känna sig odugliga och knäcka dom.

Vad kommer detta kost samhället sedan?

Jag kan ringa HAB och BUP i all oändlighet. Det räcker inte. De kan inte göra så mitt barn får ett bättre minne. Ingen kan ta bort hans funktionshinder.

Men om man sänker kraven och låter dom jobba mot sin egen kapacitet så kan de få lyckas. Men man är inte välkommen i särskolan utan diagnosen utvecklingstörning. Men mitt barn är vad man kallar lågt begåvad. Gränsen är så hårfin. Gränsen måste gå någonstanns. Det gynnade inte mitt barn. De nya skolreglerna hjälper inte mitt barn.

Det var med tårar jag satt på mötet. August få all hjälp hjan någonsin kan få. Vi har en underbar skola. Han ska i framtiden få gå i en annan undervisningsgrupp men just nu har han det bra där han är. Men min förtvivlan är enorm. Jag vet snart inte vad jag ska ta mig till. Jag slår skallen i väggen. Jag har skrivit till Björklund. Jag har fått svar. Ord ord ord som låter bra. Men jag skulle vilja prata med HONOM. NU.

Luften gick ur mig oh jag är helt slut. Men vem tar hand om oss föräldrar? Vem ger oss tid? Vem hjälper oss orka. Vem hjälper oss stödja barnet. Man ska jobba med det jag idag gör. Det behövs mera. Jag har inte mera ideer eller lösningar. Jag vet inte var jag ska vända mig.

Kommentera här ♥ 0 st

Som ni vet ändrades skollagen i våras. De barn som inte har en utvecklingstörning får inte stanna eller skrivas in i särskolan.

Vi vet dock att många barn har behov av det stöd som ges i särskolan. Man menar att detta stöd ska man kunna få i den vanliga skolan. Verkligheten är ju inte riktigt sådan. Det finns inte resurer och vi vet också att man inte har den kompetens för att möta dessa barn.

Att förlänga lärarutbildningen var heller inte rimligt då man menar att den då blir så lång. Men man kräver ju specalkompetens i så många andra områden. Då är det helt naturligt att man ahr en gedigen och lång utbildning. Ett krav är väl ändå att intresset finns för dessa barn och ungdommar.



Bild: Min August uppe på Lindos på Rhodos.

Men detta är ju inte det enda problemet enligt mig. Det handlar även om att dessa barn inte kommer att nå målen. För i särskolan jobbar man mot egna mål. Där du kan lyckas. Där man vet att du kommer vidare och man har möjligheten att gå gymnasiet.

De barn med speciella behov som inte har en utvecklingstörning som nu ska gå i den vanliga skolan och i bästa fall få stöd ska följa den vanliga läroplanen. Vi vet att alla inte kommer nå målen och man funderar på hur de ska komma vidare till gymnasiet.




Bild: Jag och August. På Rhodos.
Idag är siffrorna hemska när man ser till hur många som inte kommer in på gymnasiet. Då talar vi om våra andra barn som inte har speciella behov. Skolan är tuff idag. Det är stora krav på våra barn. INget fel i det men man måste ju känna att man kan lyckas.

Jag anser att systemet varit hemskt. Barn som kämpar och kämpar men inte klarar målen blir inte godkända. På min tid så fick man kanske en etta eller tvåa. Nu blir man inte godkänd fast man försökt. De som skiter i det totalt ja de blir inte heller godkända. Så vaför ska man anstränga sig? Ja känner att det är orättvist. Man får inget fast man försökt.

Nu är det ett nytt betygsystem och jag ska ärligt säga att jag inte är så insatt i hur det blir.



Bild: August på bryggan i Villingsberg. Storfiskaren är ute och fiskar med morfar mamma och syskon samt kusinen Petter.

Jag har ju min August. Han är inte utvecklingstörd. Men han har Autism och ADHD bland annat. Han går idag i en specialklass för barn med Autism. Men han har svårt. Man har inte hittat nyckeln till hur han ska minnas och lära sig. Det går sakta framåt. Jag skulle vilja ha honom i särskolan så han kan känna att han kan lyckas.

Där är dörren nu stängd.

Idag ska vi dock träffas för han behöver ett annat sorts stöd. Så man ska ha en grupp som jobbar som särskolan men man förljer grundskolans läroplan. Nu väntar jag på att min August ska få gå där. Få det stöd han behöver med den speciefika kunskap personalen har där.




Bild: August lånar Oskars elgitarr.


Jag hade önskat att han fått börja där redan i höst men jag vet att det är andra barn som är i mer akut behov av detta just nu. Men man är sig själv närmast. Samtidigt är august på ett bra ställe nu. De är toppen. Man jobbar bra. Sedan har han tiden för sig. Han är ju ung. Bara nio år ännu. Så det är inte panik.

Men planeringen måste ändå ske. Jag är nervös. De är lite sådär. För man tänker ändå frammåt. August har ju sina drömmar. Han vill ju bli brandman.

Jag vill att han ska kunna nå sona drömmar på något vis en dag. Jag hoppas mötet ska gå bra. Vi har en bra skola här. Men visst finns små brister. Men man är alltid öppen för lösningar. Man vill. Man är där för barnen. Så jag är glad att vi bor just här.

Jag vill att mitt barn ska ha samma förutsättningar som alla andra. Han ska få göra allt andra gör. Vi försöker göra allt som alla andra. Vi försöker leva som andra. Vi vill våra barn de allra bästa.



Bild: Underbar bild som Alex tagit på Malou och August vid sjön. Älskar denna bild.

Kommentera här ♥ 3 st

Igår började stora grabben gymnasiet. JISSES.

Jag körde in honom för upprop igår. De var där en timme ungefär. Han blev lite nervös.. av tre klasser var han den de ropade upp sist. Ler...

Men vilken positiv grabb jag hade igår. Vi käkade på MAX, satt och pratade. Var sedan och handlade lite han ska ha. Idag skulle de få en lista över saker de behöver. Jag har köpt lite redan.

Idag åker han in själv. Tåg först sedan byta till en lokalbuss till skolan. JAG är nervös. Jisses. Skrattar. Men han är så duktig. De klarar ju de där. Det VET jag men ändå. Mammas lille kille.

Planen är att bli industrielekriker.

I söndags fylde han 16 år. Tänk att åren har passerat så fort.





Jag tänker så sällan på åren. Alltså mina år. Jag är så lite intresserad av det. Det spelar ingen roll. Men på barnen ser man ju att barnen har blivit äldre. Jag får tänka till hur gammal jag är. Tänka till vad gammal någon jag känner är och dra av eller lägga till. Skrattar.

Jag hade precis blivit 21 år när Oskar föddes. Ung mamma. Tänkte inte så mycket på det då. Jag reagerar ju själv idag om andra får barn så tidigt. Men jag ville ha barn tidigt. Jag ville inte inte vara en mamma som var lastgammal när barnen växt upp.



Oskars pappa var 23, och vi hade varit ett par i många år redan då. Jag var 16 när vi träffades och hängde ihop i 16 år. Jag fick albin när jag var 24 och vid 28 kom min August. Sedan tog jag ett beslut om att vi inte skulle ha flera barn.



Mina älskade ungar.

Albin tog klivet upp i sjuan. I oktober blir han tretton. Alexandra började också sjuan. Så två barn som börjat högstadiet. Det är inte klokt va stora de blitt. Elin började femman och August trean.





Alexandra och Elin är mina extrabarn. Lika älskade. Våra ungar.

Så har ju min gudson Petter också börjat gymnasiet. Bygg. Han har ju bott hos mig här ett tag men är nu hemma igen. Men ja är lika stolt över han... våran Petter.



Ja man är stolt. Man ska vara stolt. Goaste barnen. Älskade ungar.

Kommentera här ♥ 4 st

August sommar har varit bra. MEN för det finns MEN, det har varit en jobbig sommar med. Det blir inte samma rutiner och det blir en aningen kaos.

Att börja fritids var inte något han ville. Varför? Ja det får man inte svar på. EN dag på två veckor. Sedan var det stopp. Fick stanna hemma igår. Det gick inte med något överhuvudtaget.

Han är rörig och upp i varv. Speedad. Ingen tycker att han är sig lik. Beslutet att inte jobba hela helgen innan skolstart blev ganska självklar, men man får så dåligt samvete. Som tur är har jag en underbar chef som tyckte jag gjorde helt rätt.

Idag har jag förberett August lilla fickschema. Där sätter vi in bilder på de övergångar som är under dagen. Så han vet hur han tar sig till, bil, cykla gå... bild på skola fritids. Om man ska äta mellanmål eller har idrott eller utflykt. Sedan bild på vem som hämtar.



Bild: Plastar in scheman. Färgerna efter vilken dag i veckan det är.

 

Bilder: Sheman som jag satt kardborreband i som jag sedan sätter bilderna på. Har haft häffmassa men det blir så kladdigt. Nu gör jag med kardborre.



Här har jag fixat alla bilder. Dessa plastar jag in och sedan skär isär och förser med kardborre. Jag använder egna bilder men i första hand Boardmaker. Boardmaker har jag fått som hjälpmedel på Habeliteringen för att göra detta enklare.

Kommentera här ♥ 6 st

Skrev ju ett brev till skolministern.

Detta svar fick jag.

Hej Therese Andersson!

Jan Björklund tackar för dina intressanta synpunkter. Han har bett mig, som medarbetare i den politiska staben, att svara på ditt brev. Jag vill börja med att be om ursäkt för att svaret dröjt.

1. Den nya skollagen innebär att elever med autism inte längre tillhör målgruppen för särskolan, eftersom de inte har någon utvecklingsstörning. En elev som är inskriven i grundskolan kan dock få sin utbildning i grundsärskolan. Undervisningen ska dock utgå från grundskolans kursplaner och eleven har rätt till särskilt stöd om det behövs för att kunna nå kunskapskraven. En förutsättning för att en elev ska vara integrerad är att de huvudmän som berörs är överens om detta och elevens vårdnadshavare medger det.

2. Regeringen har i den nya läroplanen förtydligat att undervisningen ska anpassas efter varje elevs förutsättningar och behov. Det finns olika vägar att nå kunskapsmålen för olika elever.  Om en elev har behov av särskilda stödåtgärder, ska rektor se till att behovet utreds. Om utredningen visar att eleven behöver särskilt stöd, ansvarar rektor för att ett åtgärdsprogram utarbetas. Av åtgärdsprogrammet ska framgå vilka behoven är, hur de ska tillgodoses och hur åtgärderna ska följas upp och utvärderas. Beslut om åtgärdsprogram kan från och med den 1 juli i år överklagas, vilket ökar rättssäkerheten för elever och vårdnadshavare. Genom en tydlig koppling till Barnkonventionen markeras dessutom att barnets bästa ska vara utgångspunkten i all utbildning. Särskilt stöd finns reglerat i skollagen (2010:800), 3 kapitlet, 7-12 paragraferna. Vill du läsa mer finns den nya skollagen här: http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=2010:800#K3

De pedagogiska konsekvenserna av autism och aspergers syndrom kan man till viss del kompensera genom att skapa förutsägbarhet och tydlighet i lärandesituationerna. Det är därför viktigt att skapa en lärandemiljö som av eleven upplevs som meningsfull, begriplig och hanterbar. För att lyckas med detta kan skolorna få stöd av Specialpedagogiska skolmyndigheten. Stödet kan ges i form av rådgivning, specialpedagogisk utredning, information och utbildning av både skolpersonal och föräldrar. Myndigheten arbetar också förebyggande genom kommunsamverkan som är en dialog med förvaltningschefer och motsvarande i syfte att få en bild av respektive kommuns struktur, kompetens och kompetensbehov. Inom Specialpedagogiska skolmyndigheten pågår ett antal utvecklingsprojekt som syftar till att möta de behov som framkommit i kontakten med skolorna. Vidare information kan du hitta på myndighetens webbplats: www.spsm.se.

3. Du frågar i ditt brev vad som händer med de elever som har en funktionsnedsättning och inte är behöriga till gymnasiet. De elever som inte är behöriga till gymnasiet får med start i höst fler alternativ att välja bland. Det gamla IV-programmet har i många fall inte fungerat tillfredsställande och lett till att många elever hoppat av, och därför reformeras det i höst. Det finns fem olika typer av introduktionsprogram, så att varje elev ska kunna hitta det som passar bäst utifrån sina förutsättningar:

1. Preparandutbildning
Ger eleven behörighet till ett nationellt program, antingen högskoleförberedande eller yrkesprogram. Utbildningen är anpassad för en elev som är studiemotiverad och snabbt vill bli behörig. Den utformas för en enskild elev och ska pågå i högst ett år.

2. Programinriktat individuellt val
En utbildning som ska leda till antagning på ett nationellt yrkesprogram. Utbildningen är sökbar och står öppen för ungdomar som saknar behörighet till ett yrkesprogram.

3. Yrkesintroduktion
Vänder sig till ungdomar som saknar godkända betyg för behörighet till ett yrkesprogram. Eleverna ska få en yrkesinriktad utbildning som underlättar för dem att etablera sig på arbetsmarknaden eller som leder till studier på ett yrkesprogram.

4. Individuellt alternativ
Förbereder elever till yrkesintroduktion, annan fortsatt utbildning eller till arbetsmarknaden. Utbildningen utformas för enskild elev och vänder sig till ungdomar som saknar behörighet till ett nationellt yrkesprogram.

5. Språkintroduktion ska ge invandrarungdomar som nyligen anlänt till Sverige en utbildning i svenska för att de ska kunna gå vidare till gymnasieskolan eller annan utbildning.

Du kan läsa mer om de olika introduktionsprogrammen i en skrift från Skolverket. Den kan laddas ned här: http://www.skolverket.se/polopoly_fs/1.114332!Menu/article/attachment/Intro_program.pdf



Vänliga hälsningar

Linda Nordlund
Departementsledningen

Nåja... men ja vet inte. De låter så bra på papper men de fungerar inte i verkligheten. Kag ska ta med detta till vår rektor. MEN ibland hur många insatser man än sätter in så kommer inte alla nå målet. Det är bara så. Tur min grabb går på en bra skola.

Kommentera här ♥ 4 st

Igår gjorde jag de där jag vill göra oftare.

Vara spontan och liksom bara göra de som jag känner för här och nu.

Jag sms min arbetskompis. Kan vi komma upp?

Ja de kunde vi. Såna där oplanerade besök som man bara får för sig att göra och gör slag i. De där besöken som inte är så planerade. Som blir som de blir.

August hämtades upp å så åkte vi. För att titta på kaninbebisar och hästarna.



Bild: August vid hagen. Lille Affe och islandshästen Farfus. De är av färgen FUX... lär mig.

När vi var där uppe frågar Lena om August och jag hinner med att ta en ridtur. Inte kan vi säga nej. Så vi hjälper till och gör tjejernas ponnys klara. August tycker de är små som är van med stora hästar när han ridit med Malou. Linnea berättar att de är A ponnys. Att August inte är för tung.

Lena visar hur han ska rykta och han ställer sina tusen frågor och får svar. Lena är hur go som helst med barnen.

Sedan får han följa med ut i skogen. Å han rider helt själv. Ingen håller i mer än när de ska trava. Då springer Lena bredvid. Han får prova rida båda hästarna.





Bild: Rider ut i skogen... nu minns jag inte hundra... Grim och Pollux tror ja hästarna heter som han fick rida. Den sista va brun och vit och då kallas det Skäck tror ja de va.

Ni ser mamman lär sig om hästar.

Den 21 Augusti börjar faktiskt August på ridskolan. Nu e de dax att lära sig på allvar. Så skoj. Det är en grupp för funktionshindrade och jag valde så efter att de förklarat. Det är tydligt och man är noga med att repetera hur man rider osv så jag tror han behöver detta. Jag ser fram emot detta fast att jag inte är en hästtjej. Men jag har ridit. Jag har till och med hyrt häst en sommar. Så jag är inte helt nörd fast nästan. LER.

TACK Lena för att vi fick komma. Å tack för ditt tålamod å detta hoppas jag vi kan göra om.

Kommentera här ♥ 1 st

Som när man var barn.

Jag och pappa vid sjön å fiska.

Nästan som när man var barn.

Den här gången är jag vuxen och det är mina barn som är med tillsammans med min pappa, deras morfar.

Det fanns en annan skillnad. Pappas lugn.

Jag vet inte hur mycket trassel det blev. Hur många byten av drag och flöten och hur ofta man satt fast någonstanns och han va helt kolugn.

Min pappa är inte känd för att vara lugn och ha tålamod. Men idag hade han det.

Fyra barnbarn och en dotter. Å dagen har varit underbar. En regnskur så man fick mysa i vindskyddet. Korvgrill och inte en enda fisk. Men glada barn och en glad mamma är ävl inte så illa?

Albin å morfar dortsatte fiska när vi andra fyra styrde hemmåt efter fem timmar.











Förutom ett hysterisk anfall för trollsländor så gick det jättebra. August har även börjat säga TACK när man säger han är bra på något istället för att svara att nej jag är inte alls bra. Jag kan inte. Säger man nu va duktigt du kastar så säger han TACK.

Underbart.

Kommentera här ♥ 6 st

Tänk vad lite som kan få ens mammahjärta att smälta. Att känna en sån enormt lycka och glädje.

August sitter på hallgolvet. Han sätter på sig sina skor. Sina röda converse som han själv valt. Skor att knyta. Han sitter i full koncentration och jag riktigt stannar upp och tittar på honom. Han omedveten om att jag står där jag står.

Han snörar upp och får i sin fot. Drar åt snöret och drar en varv runt sina smala vrister och KNYTER sina skor.

Han knyter helt själv.

Han har kunnat knyta lite granna ett tag. Mest snören i sina byxor. Enbart såna snören. Det är så han fungerar.

Nu har han tagit ett steg till. Han knyter sina skor.

Jag förstår att de flesta inte tycker detta är så märkvärdigt. Men med en son på nio år som det tar tid för och som inte tror sig kunna så är detta så underbart.

En sån liten sak som att se honom göra sina rosetter på skorna är stort för mig. Enormt.

Kommentera här ♥ 8 st

Jag har alltid stöttat mina ungar att vara och se ut som de vill.

En period va Oskar rejält svart.



Bild: Oskar när han precis började sjuan... snart blektes håret dock ner för att sedan vara ROSA ett år.

Efter den svarta perioden kom den ROSA.

Hittade en gammal bild hos sonens pappa. Här har han nog fått lite sminkhjälp... ser ut som liten tös... ler. Han har alltid vågat. Å han har alltid fått se ut so han vill. Klart man måste de.



Idag ser han ut såhär:



I höst ska han börja gymnasiet. Det blir el. Stolt över min unge... förstår bara inte att han snart blir 16 år. Så länge sedan jag blev mamma. Mamma till världens finaste son.




Bild. på hotelltrappen på Rhodos.



Bild: Bilden är tagen av Alexandra och jag älskar denna bild. Jag å Oskar. Älskad

Kommentera här ♥ 16 st

Ja kan bara säga att saker har varit ganska tuffa. August mår inte så bra att vara helt utan rutiner som han får med skolan. Hans funktionsnedsättningar syns allt mera. Vi har rutiner hemma. Men de skilljer sig från skolvardagen. Det går aldrig komma ifrån.


Bild: August på stranden.

Men han har också mognat i mycket. Han ber om hjälp. Framförallt ber han om hjälp att minnas. Men han blir så frustrerad när han inte kommer ihåg och när han inte får fram det han vill. På något vis tror han att vi runt om vet hur han menar och kan få fram det. När han inte får detta så får han svårt att vara stilla. Han gråter. Blir arg. Frustrationen lyser lång väg. Vi gör allt för att hjälpa till.

Han vill fortfarande ha koll. Han frågar sina tusen frågor. Han vill vara med. Han hjälper till. Han sliter alltid när han hjälper till. Rejält. Så duktig.

Han är väldigt förtjust i lego nu. Inte att leka så mycket utan att bygga. Nu kan han följa en ritning och sitta i timmar och bygga ihop det han köpt. Sprara sina pengar och köper. Jag önskar att jag hade mera pengar så jag kunde köpa honom något att sitta med i dagar. Jag funderar och kommer nog att satsa lite. Detta är något han mår gott av. Utvecklas.


Bild: August senaste bygge. en långstadare.

August sitter även vid datorn och kan med vår hjälp hitta bokstäver för att kunna söka på internet. Märker att flera bokstäver sitter. Så glad. Han lånar även ljudböcker på biblioteket och jag önskade att de hade större utbud. Han har alltid lyssnat på musik när han ska sova och det har i regel varit samma skiva i ett halvår. Men nu byter han och lyssnar på sagor och berättelser. Lassemaja är det som gäller just nu. Lånar med istt eget lånekort och gör detta på egen hand. Han vågar fråga. Han vågar ställa sina frågor när han undrar något till främmande människor. Vi peppar... ledsagar.

I husbygget deltar han och jag är överlycklig att vi har Martin. Och att även våra elektriker har stått ut med hans frågor.


Bild: August uppe vid bygget.

Till veckan blir det läkabesök. Ett besök jag befarar kommer bli rejält jobbigt. Jag vet hur undersökningen innan denna remis gick var. Det tog timmar. Timmar innan undersökningen gick att genomföra.

Sedan börjar jag jobba. Fritids har stängt så jag hoppas att han ska kunna vara hos mormor eller helst sin pappa. Jag vet i stort sätt redan hur det kommer bli. Mera kaos.

Men vi har följt August. Vi har varit hemma mesta tiden. Vi har hittills ändå haft en rejält bra sommar. Mest varit här hemma men vi har varit tillsammans. Det är väl ändå de viktigaste. Inte så mycket på stranden som alla andra. Men vi har gjort en lyckad och bra resa hela stora familjen till Rhodos och vi har besökt Tomteland. Njutit av varann här hemma och försökt anspassa oss för mindra kaos. Glass har vi ätit i skärgården och August har gjort saker med Malou.

Jag har inte så stora krav på tillvaron. Närheten till varann har blitt de viktigaste.


Bild: August på Degernässimmet.

Men jag kan säga att denna sommar har August Autism synts mera än tidigare. Vi har helt klart kunnat se svårigheterna. Men vi har också sett alla framsteg. Det är de vi ska fokusera på.

Kommentera här ♥ 15 st

Det är som sagt redan varmt och fint. Sju slog man upp ögonen då snickaren drog igång med kofoten å river delar av taket... LER.

Grannarna ÄLSKAR nog vårt bygge. LER. Å mycket återstår. Ha ha ha....

August är mer än kaos.

Igår försökte jag att vi skulle ge oss iväg till stranden. Men NEJ. Han måste på något vis ha koll på allt som händer hemma samtidigt som det stör en hel del. Martin måste va på plats och han mpste klättra upp och kolla vad som händer. Samtidigt händer saker hemma som gör att han låser sig. Flugor är otäcka men fjärilar är rena skräckupplevelsen. Igår hade vi MÅNGA fjärilar inne och den skräck som förlamade August var inte kul att uppleva. Vi måste gå till botten med denna rädsla. Vi måste på något vis försöka hitta vägar som gör det hanterbart. Han låser sig enormt i saker nu. Kan stå hur lä'nge som helst och grejja i duschen och med vatten eller med sina spel. Kan inte avbryta. Svårigheter som gör att vardagen blir lite mer komplicerad.



Bild: August på Rhodos.


Idag ÄR planen stranden. Men jag vet redan nu att det kommer bli svårt. August vaknade med huvudvärk och jag vet att han inte kan slappna av. Svaret om stranden blev lite svävande. Åka till skithålet ska vi i alla fall och hämta upp Oskar och Max. Sedan får vi se hur det blir. Det är ingen idee att planera och bli besviken. Man får ta stunden som den kommer. Fånga ögonblicken som blir. Inget annan är någon mening med alls.

Att rubba rutiner är något som ställer till mer än man anar. Många säger att det vore bäst med skola året om. Jag kan bara hålla med. Att gå iväg varje dag precis som vanligt. Att dagarna är samma. Man tycker ledighet är något njutbart men för dessa ungar är det mer än kaos på många vis. Att man dessutom bygger om hemma gör inte saken bättre alls. Jag är ändå glad att det är just Martin som bygger. Fan så glad jag är för detta på mer än ett sätt. Vi känner Martin. Han är som familj nu. Det är i regel Martin som är här. Samt hans pappa. Människor August känner genom Malou. Tacka Gudarna för Malou. Att hon fixade detta. Att det kunde bli så bra. Inte bara för att han vet hur jag vill ha de utan för att August älskar denne snickare.



Bild: August badar på leklandet på Rhodos.


Vilket företag hade KUNNAT ha August med? Vilket företag hade låtit honom delta som han gör? Inget givetvis. Nu är det inga problem att han knallar omkring och får hjälpa till när han själv vill. Jag har inte hört Martin knota en gång. Det rullar på och han är enorm med August. Vilken lycka att vi fått så många härliga människor runt grabben genom Malou. LYCKA.

Sommar är det oavsett om man är på stranden. Sommar är det och lugnet finns här. Njuter det gör vi även fast vi är hemma. Många kan inte ta sig någonstanns alls. Det kan och gör vi med August. Vi har klarat en resa till Rhodos. Vi har varit på Tomteland. Fler äventyr väntar. Han får vara med om så mycket mer än andra barn. Det är jag medveten om. Det han inte gör med oss gör han med Malou. Så jag har haft tur. Jag söker inte medlidande och något tycka synd om oss genom att skriva om detta. Jag gör det för att dela. Kanske finns andra som känner sig mindre ensamma om jag delar. Andra kanske kan lära.



Bild: August matar Charlie med flaska. Charlie är August kusin Pontus minsta son.

Vår August ger så enormt mycket och jag får alltid höra att vi har en enormt GO kille. Det har vi.

Kommentera här ♥ 6 st

Tomteland.

Så fint. Å såå mysigt.





Vi var till parken uppe i Gesunda för många år sedan. August var sådär halvstor så jag och mamma å August tog oss upp på midsommardagen. En natt på Moraparken för att igår åka upp å hälsa på tomten och alla sagoväsen som finns där i skogen.





Titta på renarna och även HÄLGE och älgar men framförallt för att under dagen få följa sagoäventyret med Sagofen och hennes stulna kvarn.





Tomteland bjuder verkligen på en heldag som tar barnen med på en resa genom sagan från start till slut. Man SKA vara på parken redan när de öppnar tio. Och att tro att man kommer därifrån innan fyra ja de är att ljuga för sig själv. OM barnen gillar sagor vill säga.

Teater och trollskola. Samt Tomtekraft samt häxskola. Trollsafari och se älvorna dansa. Kan de bli så mycket bättre?



August fick även chansen att se om Tomtens vandringsstav passar och jo mot slutet av sommaren trodde Tomten helt klart att den kunde passa. Tomten sken upp när August kom och sa:
-Va KUL att du kom. Vi har ju inte setts sedan julafton.



En trollsvans fick August redan på Hotellet. Att han itne var ett riktigt troll kunde man snart förstå då han INTE luktade PECKALURK...



August älskade parken och var med tomtenissen Nisse Lång HELA dagen. Gjorde bus med Häxan gjorde han med. Morfor fick visst sitt vatten kryddat med SALT... ler.



Det var en slagen hjälte som lämnade Tomteland på eftermiddagen. Han blev aningen ledsen när han slutligen kramade Nisse Lång hejdå. Jag såg att stunden på något vis tog tag i honom. Nisse Lång blev lite av en favorit.





Har ni inte besökt Tomteland ska ni absolut göra detta.

Kommentera här ♥ 3 st

August kom hem något speedad igår. Vi tänker så sällan på detta numera då han tar sin medicin efter ordning. Igår tog han medicinen sent och man ser vad hemskt viktigt detta faktiskt är. För hans skull.

Han var högljud och kunde inte vara tyst överhuvudtaget. Han hade inte ens ro att äta. Fisken som skulle intagas gick inte äta överhuvudtaget då det fanns ben i den. Ja visst de var bortrensade men icke. Vi hade en stökig midsommarlunch med svärföräldrarna men avnjöt en ungsbakad fisk.

Känner igen det där från min egen barndom. Hur jag helt enkelt inte klarade av att vara tyst. Att jag helt enkelt inte kunde varva ner alls. Ler åt minnet nu men det var jobbigt många gånger. Enormt jobbigt.


Bild: August hos frissan.

Vi for ner till byn. Svängde förbi M. Ses... å prata lite. Sedan vidare för att hämta syrran. August ut i all brådska för att hämta henne och hunden. Fortfarande upp i varv. Dels beroende på en bukett pioner som plockats hos M. Den innehöll både en liten spindel en skalbagge och myra. Behövdes inte mer för KAOS. Så hem till syrran för hennes födelsedag. Folk. Många. Hela vägen försökte han få grepp om alla släktband. Vilka är igentligen hans kusiner. Vilka är mina systrar och vilka är alla nya bäbisar? Är de kusiner? Till detta måste vi även ta släkten på pappas sida att reda ut.

Jag har fem systrar, elva syskonbarn. De har i sin tur sex barn tillsammans. Samt några barn på köpet. Något barn på väg. Ja ni ser. Ingen lätt sak för någon med Autism att få ihop. August är dessutom yngst av mina syskonbarn och är i samma ålder som många av syskonbarnens barn. Hrm... ja. Min äldsta systerson är två år yngre än jag. Vi träffar heller inte alla mina syskonbarn så väldigt ofta så vissa har han lättare att få grepp om. Andra inte alls. Vilka är dom? Hur ser de ut?

Nåjväl. Det fungerade bra hela kvällen. August lekte med Alexander två år och hjälpte till med nyfödda Charlie. Var med vid blöjbyten och höll och matade honom med flaskan. En stolt kille. NÖJD. Lugnare. Kunde äta.



Bild: August på vattenland på Rhodos.

Sent om sider åkte vi hem. När vi svängde ut på en raksträcka så såg jag hur en stor älg klev ut i vägbanan och traskade över. August tittade intresserat. VÄLDIGT intresserat. OJ. Va stor. Är det en häst? Stannde och såg den inne i skogsbrynet. Stora horn. Ståtlig. TUSEN frågor. Allt om älgar och om den skulle skjutas. När man fick skjuta. Varför den tiden? Vilka som jagar. Om hur fina älgar var och hur många horn han ville ha. OM man skulle sluta äta älgkött för att de va så fina och snälla de där älgarna. Hur mycket de väger och vilka han skulle prata mer med om detta.



Frågorna haglar. När vi kommer hem är han lite uppvarvad och aningen uppskrämd av sysnen av det stora djuret. Skymningen har lagt sig och vi kommer hem till ett tomt och tyst hem. Men OJ de lyser där inne. Vem är hemma? Ingen. Har vi spöken? Vem har tänt? Å vem spelar musik? Lampan i hallen lyser som i mina ögon välkomnande. I August ögon är de totalt fel. Smyger in i hallen. Vågar knappt vända sig om för att stänga dörren. Vågar inte in i huset som är mörkt.

-Hallå??? Är någon hemma?

Naturligtvis inget svar. Följer med mig in på toa. Spejjar omkring. Hör massa ljud. Rycker till vid minsta rörelse. Ropar på katten. Hör mera ljud.

Vågar inte gå en meter från mig. Livrädd. Mörkrädd. Har på något vis skrämt upp sig så till den grad att han får bli med mig in i vår säng. Inget han brukar klara av överhuvudtaget. Har Alltid behövt ligga i sin egen säng. Varit trygg där.

Vågar inte ens gå in i vårt sovrum. Något eller någon ligger under sängen. Daniel förvarar sitt stativ till kameran där. Vet inte ens OM det går att ligga i vår säng. Det luktar ju faktiskt Daniel om sängen. Sniffar i kudden. Lägger ut sin egen filt på lakanet och lägger en hög av sina gosedjur runt sig. Greppar svansen på en tiger. Ligger och tittar på mig.


Bild: Jag med august i knäet. Inget han gillar som ni ser. Närhet på HANS vilkor. ALLTID.

Frågorna fortsätter. Om det finns spöken och vem som äger alla dessa ljud.

Jag ligger och läser. Lampan ger trygghet. Mamma nära och efter någon timme så somnar prinsen.

Sms till Daniel om hur svårt kvällen och natten blev. Att jag inte kunde göra på något annat vis. Skriver att han får ta en annan säng i huset när han kommer hem. Så självklart för oss. Anpassa sig. Göra det bästa av det som är.

Så lite. En älg. en hallbelysning som lyser när huset är tomt. En lampa som för mig inger trygghet. Ett välkomnande. Men för August blir så fel.

Kommentera här ♥ 13 st

Två av grabbarna snyggade till håret idag.

Snygga blev dom.










Så nu kan vi möta världen... ler. Själv ska ja fixa håret på onsdag till veckan. Måste ju fixa till sig lite.

Kommentera här ♥ 1 st