Haft fredagsmys i sängen med Albin å Laban ikväll.

Vi har sett filmen Arthur.

Den va riktigt bra. En film helt i min smak. Så vill ni se en romantisk komedi rekommenderar jag den varmt.

Nu en kvällspromenad med Lillgrisen.

Kommentera här ♥ 0 st

Självklart. Typiskt.

När man väl kan å vill kan ingen annan. Eller så inträffar saker som slår ikull planerna.

Efter ett möte m FK i tre timmar kan ja säga att man e aningen dränerad. Övriga dagen vet jag inte vad jag gjort men vet vad jag hade velat.

Men nu är energin slut. Så nej jag gör inte de där sakerna som jag rimligen vet jag fyller på energi med. För att jag är för trött.

Några saker försökte jag få till för helgen. Planera in. Men det gick lite trögt. Tyvärr. De är svårt att få ihop tiden jag har med tider andra har. För jag försöker.

Men men. Det är ändå bra att vara nöjd med de man gör. Det man hinner. Men så är de ändå de där att jag tror att de inte duger. Att man önskar att man tillför mer.

Att jag känner att det ändå fungerar mer och mer är trots allt skönt. Något att finna tacksamhet över. Sedan kommer det ju nya dagar. Så imorgon kanske jag gör något av det jag inte hann idag.

Kommentera här ♥ 0 st

Kommentera här ♥ 3 st

Kommentera här ♥ 1 st

Hur ja kan va såhär trött begriper inte jag.

Skyller på regnet.

Men men. Vila får jag. Vila de gör jag. Men borde aktivera mig. Tröttheten tar tyvärr över.

Blir lite handlingsförlamad.

Idéer springer runt i skallen. Men får inget fäste så de blir gjorda. Tyvärr. Men de finns och de kommer ut endera dagen.

Jag är ändå nöjd med de jag åstadkommer. Det är jag.

Kommentera här ♥ 0 st

Kommentera här ♥ 0 st

Kommentera här ♥ 1 st

Tre samtal.

Bra samtal.

Ett blev jag extra glad över. Väldigt glad.

Eftermiddag kaos. Små saker som gör att jag förvandlas. Blir allt jag inte vill.

Omstart. Eftertanke. Utrensning. Beslut.

Något är mitt. Ingen ska förstöra det. Ingen.

Kommentera här ♥ 0 st

Min vän Nina är otroligt klok.

Inatt slog min dator oförklarligt igång. Ja faktiskt. Det stod i viloläge men locket stängt.

Plötsligt slår den igång och det jag hör är ett avsnitt av Arga Snickaren som drar igång.

Nej ingen dröm. Just då drömde jag nämligen om hur jag klättrade tillsammans med två andra personer rakt upp i någon klippa och där finner örnar. Har ni läst Conn Igguldens första bok om Djingis Khan känner ni nog igen scenen. Hur bröderna klättrar och tar ägg från örnen. Det är länge sedan jag läste boken så hur denna dröm kom vet jag inte. Men ni som läser min blogg vet att jag hade ett möte med en trolig örn nyligen. Jag har drömt mycket senaste tiden. Bearbetning.

Nå ja. Jag drömde inte om Anders i Arga snickaren heller. Men det var det som startade. När jag berättar för Nina säger hon:

- Har ni slarvat med bygget?

Hon e så klok. Självklart!! Vi har massa halvklara saker här hemma som inte blir gjorda. Å säger ingen stopp drar jag gärna igång nå nytt istället för att vi gör klart. Nej vi har det inte på långa vägar så som de som är med i programmet. Men vi har ju ingen plan som Anders säger.

Att ha de såhär lite halvfärdigt tycker ja dock inte om och igår skrev jag upp två punkter när det gäller sysslor i boken jag skriver strategier i. Det var just att göra någon form av lista med saker som jag vill få gjort i stort här hemma som att rensa en låda något skåp osv samt en lista för trädgård och huset. Kanske även vad som är prio ett och något ska göras inom en viss tid. Sedan bockar man av.

Känns lite som att datorn påminde mig att ta tag i detta och när jag inte förstod budskapet gjorde Nina de. Tack!

Kommentera här ♥ 2 st

Det är skillnad på fostrade barn och okoncentrerade barn.

Okoncentrerade i detta fall är nog barn med någon form av funktionsnedsättning.

Det första som står är en mening en människa skrev på FB.

Kan någon för mig förklara hur man ser skillnad? Eller VET skillnad?

Har vi inte alla hört att bara vi lär oss fostra barnen bättre, vi hade strängare regler och straff ska ni se.

Jag tror efter att ha fått kunskap och själv provat lärt mig att straff och regler inte alltid är det rätta eller uppfostran.

Självklart ska barn ha regler och fostras. Givetvis. Men alla måste kunna förstå varför, syftet.

Inte kommer man bli duktigare eller sköta sig mer av regler man inte förstår eller ens vet varför vi får? Eller har vi sett historiskt sett att ju mer vi agade barn förr blev de både duktiga och hederliga medborgare i samhället.

Kommunikation är något bra. Att se bakom de där vi ser som ett sk problemskapande beteende. Vem äger problemet?

Det som är rätt för en är fel för någon annan.

Men självklart ser och vet alla skillnaden på uppfostrade barn och de där andra som har "riktiga" och "godkända" problem. Eller?

Det finns många kommentarer jag fått genom åren ang både mig själv och mina barn. Även från såna som kan genom utbildning. Jag har fått höra allt från hur bortskämd jag var till att vara ouppfostrad. Även mina barn.

Jag har försökt massa olika vägar med mina barn. Alla i all mening att göra det man tror är rätt. För att de ska lära sig.

Jag har lärt mig mycket på vägen. Straff och hårda regler har inte gett något bra.

Ibland har även jag sagt men herregud självklart detta får du ge dig med. Se till att osv. Men så hör man någon säga nått annat eller man tänker till och så inser man att oj ja just. Å istället för att vi fått ännu mer problem har det lätt gått att lösa de.

Så alla som sagt ouppfostrad unge om någon och som sedan hade någon form av diagnos sedan hur kunde de göra de? Hur kunde de inte se skillnad? Därför att så enkelt är de inte.

Och självklart är inte en diagnos eller så en ursäkt att bete sig hur man vill och regler behövs. Men vi måste lära oss se med nya ögon.

Kommentera här ♥ 0 st

Ja gillar å spela spel. Klassiska brädspel. Nu med smartphones och datorer kan man ju spela sånt när man vill även ingen i verkliga livet spelar.

Men vi borde bli bättre på att samlas runt spel. Speciellt med ungarna. Eller pussel vilket vi gillar hemma.

Både spel och pussel är något vi ofta gjort tillsammans med två av mina systrar. Framförallt en av dom. I helgen är tanken vi ska spela. Oskar och Svenja ska med. Så kul.

Så idag köpte vi spelet alias.

På mobilen spelar ja nu Rumble och quizme. Adda gärna, spelar då och då. Mitt namn är tess701.

Vi sitter ofta vid datorer eller teve i olika rum. Vi borde bli bättre på att samlas å göra saker tillsammans. Film brukar vi samlas runt. Men spel å pussel får vi allt ta upp. Va underbart när vi alltid hade ett pussel som låg. Så gick man å satte sig. La nå bit eller någon bit när man gick förbi. Ibland kom syrran å B å satte sig å så la vi någon bit. Avkoppling och även ett sätt att umgås.

Kommentera här ♥ 0 st

Imorgon ska jag försöka sätta mina sticklingar.

Nej de har inte blitt gjort å vi får väl se va som går å få ner i jord å hur de nerklippta har de.

Lusten har funnits men inte energin. Eller energin men ingen lust. Eller ingen motor att göra.

Såg idag några nya jag vill ha. Stoppade och köpte inte. Ångrar nu. Men ska nog ta mig till pelargonernas mecka en dag nu. Då kommer ja nog hem med lite nya sorter. Där kan jag även köpa mindre plantor och det blir ju billigare. De växer ju de med.

Så imorgon och fredag ska jag försöka göra detta samt duscha mina orkidéer och ta köksfönster och få upp gardin där.

Jag säger nog torsdag fredag lördag och söndag.

Och oavsett om allt eller inget blir av är det viktigaste att jag gör det jag mår bra av.

Sedan har jag några andra tankar. Att vila inte bara ska vara i sängen. Jag ska börja använda hörnan uppe.

Kommentera här ♥ 1 st

Jag klarade provet!!!

Stolt mamma. När man ser sitt barn lyckas. Med det de kämpat med. Tappat lust och tro.

Jag tycker det är så härligt att se att mycket jag lärt mina barn gjort dom till de de är. Jag är tacksam att de är så nära mig och trygga. Att trots allt vi gått igenom och som vi kämpar med vet de att vi alltid klarar det. Att jag alltid finns.

Jag är alltid deras mamma. Ingen kommer kunna ta min plats. Däremot är jag tacksam för de andra vuxna som finns för dom. De som fyller de hål jag inte kan fylla av olika orsaker.

Tillsammans ger vi mina barn en väldigt bra grund att stå på i livet.

Jag lyckas inte alltid och är ingen sk perfekt mamma. Men jag gör så gott jag kan. De vet dom. Att om jag gör fel står jag för de å kan ställa tillrätta och det har lärt dom att de kan göra samma sak. De vågar faktiskt säga till om de gjort nå tok å vet att även om de själva får rätta till finns jag där. Jag vet också att de säger om jag gör dumt.

Säger inte att de är rosenrött. Det är inte bara att vara varken mamma eller barn. Men jag låter mina barn växa. Hjälper dom växa. Låter dom växa. Det är inte mina drömmar och mål som de ska uppfylla. Inte heller avstå det jag inte gillar.

Tillsammans lyckades vi vända något negativt till något positivt som ledde till ett lyckligt sms.

Tänk om fler insåg att tillsammans kan vi nå långt. Att om vi jobbar tillsammans når vi mål och då mår vi alla bra.

Kommentera här ♥ 1 st

Den där droppen. Den enda lilla lilla droppe som är den som till slut sakta men säkert rinner över kanten har nu trillat över.

Visst va den nära. Farligt nära. Men jag visste att jag kunde få den att stanna. Jag kunde även få nivån av droppar att sjunka. Mängden droppar att hålla sig stilla.

Jag har nämligen förmågan. Jag har kunskap och verktyg. Jag försöker lära om. Jag försöker alltid så gott jag kan och min avsikt är alltid att göra rätt.

Men fel blir det. Ibland även om jag försökt så mycket att jag slagit knut på mig själv. Även om jag trodde jag varit tydlig och även bett andra om hjälp för att lyckas så blir det ändå fel. I andras ögon. I någon annans värld.

Jag är uppfostrad och har även lärt mina barn att om jag har en åsikt måste jag våga stå för den. Jag måste även kunna erkänna att jag kan ändra åsikt och respektera andras. Att trots att vi tycker olika måste ingen ha rätt eller fel. Men vi måste kunna försöka sätta oss in i varandras sätt att välja som vi gör. Har vi gjort fel ja då ska man kunna be om ursäkt och förklara sig. Det kan bli missförstånd. Kanske menade jag inte det som andra uppfattade att jag sa. Att jag var otydlig eller rent av faktiskt sa eller gjorde något dumt som jag inte insåg då. Att be om ursäkt måste man kunna. Det ska man. Har jag gjort fel eller sagt något som uppfattats på ett sätt andra tagit illa vid sig av ja då måste man ju få reda ut det. För bådas skull.

Man lär sig alltid. Att göra annorlunda nästa gång. Att kunna förklara sig kan ju även lära den man sårat något.

Så jag har försökt lära barnen att stå för vad de gör eller gjort. Att vara ärliga. Därför blir det tokigt om inte jag eller vi vuxna inte kan göra samma sak. Säga förlåt. Förklara varför saker blev som det blev.

Tillbaka till droppen.

Droppen rann över. Hur jag än försökte började fler droppar fara över kanten. Så en strid ström av droppar.

Jag kunde inte få slut på flödet. Jag kände att hur jag än gör går det vågor och hur jag än försöker så kan jag visst inte det där som är rätt. Även om jag frågade blir det rätt såhär? Är detta tydligt? Förstår du? Kan jag göra så? Har jag förstått? Hur ska jag göra? Ja vilka verktyg och erfarenheter jag än använder så blir det droppar som blir en strid ström.

Jag tror inte på hämnd. Jag förstår mig heller inte på avundsjuka eller svartsjuka. Jag vet dock att många såna här saker och även straff sällan drabbar en enskild individ.

Jag kan ta mitt straff för min dumhet och alla de oförmågor jag tycks ha. Straff och hämnd för alla fel jag begått. Även de fel jag faktiskt vet jag är totalt oskyldig till eller inte menade. För alla de fel för att just jag inte är du. Att jag måste göra på mitt sätt för att jag ska fungera. Detta sätt är inte fel om andra skulle gjort desamma. Men när jag gör de. Då är de fel.

Men straffen och hämnden och alla andra ord som avundsjuka eller vad man vill säga är tyvärr fler som får betala för än jag.

Jag är kanske betalningsansvarig men det högsta priset betalar tyvärr inte jag. Det gör mina barn och min man. Det känns för mig väldigt fel. Men så är sanningen.

Tyvärr är de andra som får ta del av bägaren som rann över.

Självklart är ju även detta mitt fel. För gör man inte rätt så är det ju mitt fel att droppen rinner över. Att jag straffas för att vara så värdelös och genom att inte vara en bättre människa så råkar mina barn och man ut för mina fel och brister.

För visst är det väl så? Jag borde ju låta bli att göra fel? Jag är ju dum som inte vet hur man gör rätt. För det är väl inte så att ibland var de faktiskt inte jag som gjorde fel? Men jag fick skulden. Straffet.

Om jag nu har rätt så straffas jag nu. Barnen än mer. Det gör mig ont. Väldigt väldigt ont.

Men jag själv tror fortfarande på ärlighet och att kunna be om ursäkt. Jag hoppas att vi klarar av den strida ström som rinner över. Att vi får den att sluta.

Jag skulle vilja att andra också tog lärdom. Att de kunde se fler vinklar. Se andra människor som tillgångar i det som de själva inte vill eller klarar. Att man vill se människor växa och blomma och inte krympa och stympas så de märks för livet. För en så hemsk människa det är jag inte så jag tycker jag är värd ett sådant straff. Det vet jag trots att man ofta försöker få mig tro att allt jag gör är fel och att jag inte är värd något.

Att få någon att må så dåligt att det handlar om liv eller död och inte inse att den som straffas hårdast inte är den som fått sitt förtjänade straff. Jag tror kanske i min dumhet att man inte förstår för att man inte vill. För en sån människa som inte förstår att man genom sitt sätt och handlingar gång efter annan kränker en människa så illa att det verkligen är fråga om överlevnad för denne och att jag faktiskt undrar hur man själv mår av att göra så? Att leva med det? Eller man mår kanske toppen? Grattis i så fall du har lyckats.

En sån människa är nog perfekt. Felfri. Och måste tro att andras avsikt alltid är att göra fel.

Kommentera här ♥ 1 st

Jag tror inte. Inte på någon Gud. Jag är inte medlem i kyrkan. Döpt och konfirmerad och en gång gift i kyrkan inför den Gud jag aldrig trott på.

När jag dör är jag ändå säker på om mina barn lyssnat inte kommer ha begravning i kyrkan. Helst bara sprids för vinden.

Mina barn är döpta. För att kunna välja sedan.

Idag är vi dock på finaste goaste Svenjas konfirmation.

Gud finns för alla och lyssnar och hjälper alla. Ändå slängdes Adam och Eva ut ur paradiset då de åt av ett äpple. De straffades. Alla kan få förlåtelse. Inte dom? Och varför lider så många om Gud älskar oss alla?

Gud skapade två människor. Till sin avbild. En dag hängde han upp en lykta på himlen som är vår sol. Låter mycket rimligt. Bibeln är ju sann. Adam och Eva de fick två söner. Kain och Abel. Den ena slog ihjäl den andre. Den överlevande sonen for till främmande land och tog sig där en fru.

Förlåt min dumhet men var kom hon från? Gud skapade ju bara två människor som fick två söner.

Min kompis log å sa självklart måste de ju varit en muslim eller någon kvinna ur någon annan tro. Hrm. Ja just ja. De finns ju en rad Gudar. Hrm. Sååå måste de va. Eller? För enligt vår kristna tro är ju denne Gud och Jesus osv sann. Och DÅ går de inte ihop.

Jag tycker mycket om kyrkan som byggnad. Jag blev glad att höra psalmen 201. En vänlig grönskas rika dräkt. Att få se Svenja denna underbart fina Goa tjej.

Jag lägger här in bilder på de foton på kortet jag gjort för dagen. Glöm inte höra av er om ni vill ha personliga kort. Dop examen bröllop kalas konfirmation student. Allt är möjligt.

Jag gjorde även en tavla med budskap.

Kommentera här ♥ 0 st