Jag tatuerade ju in en slända för ett tag sen. Mina tatueringar har i stort haft någon form av betydelse eller symboliserat något för mig.

Nät jag gjorde trollsländan gjorde jag även en älva och så tatuerade jag in barnens namn. Då stod nog inte sländan för något speciellt.

Nu kan jag dock se vad den står för för mig. Köpte mig en slända att hänga i mitt ADHD-halsband också.

Det finns ju dagsländor. De lever en dag. Just nu är jag i en period då jag försöker vara här och nu. Ta vara på just nu. Leva för dagen och ta dagen som den kommer. Inte tänka så långt fram eller heller oroa sig för sådant som kanske händer sedan. Det är inte så lätt. Så trollsländan ska få påminna mig om just det.

Att idag är idag och då ska jag leva där.

Kommentera här ♥ 0 st

Kommentera här ♥ 0 st

Hur ska jag hitta vägen till ett liv där jag kan leva? Hur hittar jag en balans där jag är i harmoni med de delar som finns i mitt liv. Hur hittar jag mig? Var finns jag? Framförallt vem är JAG? Hur upplevs jag och hur upplever jag att just jag är?

Hur ska jag få till alla de där sakerna som jag så väl vet att jag behöver och orka kämpa? Hur ska jag acceptera mig, att detta ändå är just jag? Hur lär jag mig att jag duger? Hur ska jag kunna förstå att allt alla andra kan och orkar klarar inte jag.

Är ansvaret helt och håller mitt eget eller är de andra saker som ställer till det och är kraven enbart mina? När började mina problem? När blev det egentligen svårt att vara just JAG?

Hur ska jag kunna acceptera mitt JAG så att just jag kan fungera?

Kommentera här ♥ 0 st

Dop en tisdag?

Vem fan kan gå på dop en tisdag???

Ja visst ja. De är ju inte nå vanligt folk med vanliga arbeten som ska på dop. Nä visst då e de nog helt normalt ju.

Självfallet inte. För inte kan väl vanligt folk få va med? För även om barnets pappa borde ha en hel släkt med vanligt folk så är de nog inte fina nog. Farmor å farmor kanske släpps in får vi hoppas.

Nä nu försvann visst min lilla kärlek för de kungliga. Den dog väl en aning när ja såg att liksom Daniel inte va välkommen på saker under så många år att det är lika med Viktorias syskons partners.

Det är lite fjantigt med alla dessa regler. Löjligt med tanke på hur skamfilat kungens eget leverne är eller varit. Jag bryr mig inte hur han gör men då måste man inte va så präktig själv sen eller rättare sagt låtsas vara.

Man frös till å med ut delar av kungens farbröder och var riktigt hårda men sen accepterades Lilian och Bertil. Så sånt där tycker ja är underligt.

Nå ja. Imorgon döps då Estelle. Å enligt tidningarna är ju inte ens namnet rätt å riktigt enligt någon hur nu de va med de.

Ja de e tur en är helt vanlig. Med vanliga vardagsproblem. Jag har fått bjuda vem ja vill å även välja mina barns namn. Å ja de har ändå ett å annat kungliga namn.

Oskar Gustaf Nils Philip. August?

Kommentera här ♥ 1 st

Ibland undrar jag var fokus ska vara.

Vad är viktigast? För mig? För dig?

Respekt. Självklart. Förståelse. Jo klart men målet? Samt att ändå kunna förklara valet. Valen vi gör och även inse priset.

Ibland måste man tänka om.

Priset kan bli onödigt högt. Men ibland är det nödvändigt.

Jag vet vad som är viktigt för mig. Jag har även insett hur jag ska nå detta viktiga. Jag kan lättare säga vad jag behöver. Men för att nå dit måste jag få hjälp. Ansvaret är mitt. Endast. Men ändå. Är jag helt ensam? Ska ingen dela ansvaret? Eller åtminstone hjälpa mig fram?

Om jag får hjälp att förstå dina val kanske de gynnar även mig om du bara gav mig orsaken. Om du bara öppnade upp så jag kan förstå. Om jag fick hjälp att komma vidare. Slapp att fastna. Om jag fick förståelsen skulle även jag kunna komma igång, ta mig vidare. Acceptera eller rent av välja en annan väg.

Jag har tre vägar. Jag vet vilken jag väljer här och nu. Jag vet vart jag vill. Det är inte självklart om andra vill gå samma väg. Men om du vill ta den vägen med mig måste du inse att vi inte kan gå den var och en. Vägen är ganska svår att gå så man måste hjälpa varandra. Om man inte inser detta så kommer man sluta gå. Man kommer välja en annan väg. Det man borde ha eller hade dör. Det vissnar.

Utan näring på vägen jag väljer i livet kommer det bli tuffare. Jag klarar en tuff väg om jag inte är ensam.

Ensam kan man vara trots att fler valt samma väg. Ja man kan de om vi inte pratar samma språk. Har samma mål. Eller för att vi faktiskt inte hjälper varann eller vill förstå. Att vi inte ger något. Eller försöker ge de där lilla.

Ge mig näring så kommer jag blomma. Jag kommer växa. Ge mig förståelse för valen du gör på den vägen vi tillsammans går. Du får ta en annan ibland. Gena. Springa före. Hamna efter. Självklart. Men ge mig varför? Varför ser valet ut så? Var ensam ibland eller fokusera på dig, men glöm inte att ibland finns inte utrymmet. Ibland måste man välja annorlunda. Kanske har vägen rasat och tar du då en genväg runt och inte får med mig kommer ju jag bli kvar. Kanske är det okej ibland. Kanske om jag vet att du behöver ta omvägen runt för att sedan hämta mig. Eller för att bygga vidare. Jag måste dock veta så jag inte rasar ner för att jag försöker ta mig över dem trasiga vägen ensam.

Jag kan inte må bra utan att ha saker helt klart för mig. Jag vill slippa tankeflöden och spöken, för att jag får för mig saker de är bara så det är. Saker som skadar mer än lagar. Det är så onödigt.

Jag är jag. Jag är inte viktig. Jag är någon. Men inte den jag borde vara eller den jag verkligen vill. Hur ska ja nå dit? Vägen är kanske fel?

Kommentera här ♥ 0 st

Kommentera här ♥ 1 st

Kommentera här ♥ 0 st

Kommentera här ♥ 0 st

Kommentera här ♥ 1 st

Kommentera här ♥ 0 st

Haft fredagsmys i sängen med Albin å Laban ikväll.

Vi har sett filmen Arthur.

Den va riktigt bra. En film helt i min smak. Så vill ni se en romantisk komedi rekommenderar jag den varmt.

Nu en kvällspromenad med Lillgrisen.

Kommentera här ♥ 0 st

Självklart. Typiskt.

När man väl kan å vill kan ingen annan. Eller så inträffar saker som slår ikull planerna.

Efter ett möte m FK i tre timmar kan ja säga att man e aningen dränerad. Övriga dagen vet jag inte vad jag gjort men vet vad jag hade velat.

Men nu är energin slut. Så nej jag gör inte de där sakerna som jag rimligen vet jag fyller på energi med. För att jag är för trött.

Några saker försökte jag få till för helgen. Planera in. Men det gick lite trögt. Tyvärr. De är svårt att få ihop tiden jag har med tider andra har. För jag försöker.

Men men. Det är ändå bra att vara nöjd med de man gör. Det man hinner. Men så är de ändå de där att jag tror att de inte duger. Att man önskar att man tillför mer.

Att jag känner att det ändå fungerar mer och mer är trots allt skönt. Något att finna tacksamhet över. Sedan kommer det ju nya dagar. Så imorgon kanske jag gör något av det jag inte hann idag.

Kommentera här ♥ 0 st

Kommentera här ♥ 3 st

Kommentera här ♥ 1 st

Hur ja kan va såhär trött begriper inte jag.

Skyller på regnet.

Men men. Vila får jag. Vila de gör jag. Men borde aktivera mig. Tröttheten tar tyvärr över.

Blir lite handlingsförlamad.

Idéer springer runt i skallen. Men får inget fäste så de blir gjorda. Tyvärr. Men de finns och de kommer ut endera dagen.

Jag är ändå nöjd med de jag åstadkommer. Det är jag.

Kommentera här ♥ 0 st